Tiden går..

Jag åkte över till mamma på eftermiddagen för att spendera kvällen där. Andreas är ju inte hemma i Stockholm och jag hade för en gångs skull inga planer, så det passade ju perfekt att få komma dit och mysa lite. Jag skulle dessutom ändå lämna Chloe där över helgen så istället för att åka dit snabbt och sen hem igen gjorde vi det till en myskväll. Jag köpte med mig frukt och lite godsaker, och mamma bjöd på middag på deras uteterass. Så himla mysigt 🙂 Sen efter vi hade ätit tog vi ut filtat och låg där på trädgården ett tag och pratade strunt. Det var så mysigt, det kändes verkligen som att det är livet. Att ligga och prata om att Leonora kan göra volter på studsmattan medan mamma visar en kjol hon har beställt hem. Inte alla events som jag har gått på senaste tiden, även om jag kan uppskatta dom med för där fotas det mycket och det är skönt för då får jag content till mina kanaler. För jobbet tar mycket plats, så är det bara och så har det varit dom senaste 12 åren.. Det har blivit mitt liv.

En tanke slog mig, jag har haft mitt yrke längre än vad Leonora har funnits. Hon fyller 11 efter sommaren. Tänk att mitt jobb, dvs min identitet har funnits längre än vad hennes liv är långt. För jag vill verkligen säga att jobbet är jag, för mitt jobb har alltid gjort mig speciell. Det har alltid varit min grej lixom. Men förutom att det låter sjukt långt så inser jag också hur gammal jag är, haha! Inte för att 28 år någon ålder så, men tiden går ju. Lillasyster är inte heller så liten längre, hon börjar bli vuxen. Hon sa idag att hon ville platta håret på tisdag när dom har skolavslutning, och bara en sån grej fick mig att inse att hon inte är ett barn längre.

Och det här med att tiden går.. Tänk då att Chloé är hela 9 år gammal och har funnits vid min sida sen hon var endast 12 veckor gammal. Jag minns dagen jag köpte henne som det var igår. Jag var så ivrig över att äntligen få en chihuahua. Inte förstod jag vilket ansvar det var att skaffa hund när jag var 16-17 år som jag var på den tiden då jag köpte henne. Jag brydde mig mest om att det var lite coolt och trendigt med en sån liten hund. Tänkte ju inte direkt på att jag inte längre kunde sova bort hur som helst utan att ta med henne. Många kvällar lämnade jag henne hemma hos min bror och pappa som fick ta hand om henne. Tur att dom var så snälla och gjorde det. Och tur för mig att varje gång jag kom hem, stod hon där viftades med svansen och var överlycklig över att matte var hemma igen. Men oavsett vilken skitunge jag har varit så har den där lilla saken varit vid min sida sen dess. Jag blir nästan gråtfärdig när jag tänker på det, att en sån liten krabat kan ge sån villkorslös kärlek. Hon har aldrig dömt mig, eller ändrat åsikt om mig. Hon ser mig bara som sin mamma och trygghet. Ju äldre vi båda blir desto mer blödig blir jag, jag får svårare för varje gång att lämna bort henne. Det smärtar i mig att jag i framtiden kommer titta tillbaka på bilder henne och minnas henne som min första bebis..

Jag tycker det är väldigt svårt att acceptera hur livet är ibland. Jag blir sorgsen när jag inser att stunder inte varar för evigt, och att livet ändras i riktningar vi inte alltid kan kontrollera. Livet är också kort, och det gäller att njuta av det man har just nu. För en dag vaknar man upp och inser att livet redan har hänt. Jag är lite rädd att jag inte kan njuta av stunderna som är nu, för jag planerar hela tiden för vad som komma skall. Men det är nog inte bara jag som gör så, det gör vi nog alla. Det är så vi är uppfostrade. Vi ska blicka framåt hela tiden, göra planer för att framtiden ska se ut på ett visst sätt. Men det är ju just det, vi kanske redan är i framtiden. Det är kanske nu vi ska vara lyckliga för vi jobbade så hårt tidigare för det?

Jag har blivit extremt rädd för allting som har med åldrandet och döden att göra på senaste tiden. Jag kan inte låta bli att se det som växer och blir stort, som en ständig påminnelse om att något annat har växt färdigt och är klar för att lämna plats för nästa. Att man slösar sin tid på att ständigt planera och hoppas, istället för att njuta av det som är. Är rädd för att vakna upp och inse man har missat allting. Det hade ju varit ett fint avslut med att säga att jag stänger ner allting som har med sociala medier att göra för att leva i nuet. Men det var inte det jag var ute efter med detta inlägg. Allt är ju inte svart eller vitt. För man behöver jobba för att ha ett bra liv, och jobbar jag inte med detta behöver jag hitta något annat som stundvis gör mig väldigt glad och motiverad, och andra dagar inte alls. Precis som det är med alla jobb. Spelar ingen roll om du är influencer eller jobbar på ICA.

Men en sak som är säker, den här donnan har skolavslutning nästa vecka och det ska firas. Hon har lixom hela sommaren på sig att bli lite mer vuxen. Sjukt.. Jag minns när jag var i hennes ålder som igår, och jag minns exakt hur bra det kändes att få sommarlov. Den biten hade jag nog gärna fått uppleva igen, även om jag aldrig skulle vilja göra om mina yngre år igen. Trots rädslan för åldrandet mår jag bättre nu än för 10 år sedan. Jag måste bara lära mig njuta av det.

Posted in: Bilder på mig.
Kommentarer (33)
  • Hanna

    Leonora växer så snabbt, känns som att hon nyss var 7 år gammal! Minns när man själv var i hennes ålder så började man ju intressera sig för smink, hår och kläder. Men hon är ju som du säger bara 10 år gammal än och fortfarande ett barn och kommer att vara det ett antal år till. Men tiden går ju snabbt, så innan du vet ordet av kommer hon att vara lika gammal som du var när du startade bloggen 😉

  • Jeanna

    Vilken fin och genuin text! Kan relatera väldigt mycket.

  • Ida

    Älskar såna här inlägg från dig!

  • Eva Mathilda

    Shit, insåg just att jag följt din blogg från och till i 8 år… vad sjukt! Jag kommer ihåg att jag någon gång när jag var typ 15, för 5 år sedan ungefär, bestämde mig för att kärleksbomba alla mina vänner, så då passade jag på att skicka massa kärlek till dig också, och så skrev du ett inlägg om min kärleksbombning, hahaha.

  • Sofie

    Fint skrivet 🙂 och tänkvärt.

  • Karin

    Jätte fint du skriver. Vad mysigt du haft det med familjen.
    Visst är din syster ett barn fortfarande hon är ju inte ens tonåring.

  • L

    Jag är väl inget matteproffs men… om du är 28 nu, och vovven är 9. Då måste du väl ha varit 19 när du köpte henne, och inte 16-17? 😊

    I övrigt fattar jag vad du menar med tid som går. Jag hänger inte riktigt med i svängarna…hur kan det liksom ha gått 10 år utan att man märker det 😉
    Ibland tänker man om nån ”oj vad gammal hen har blivit” och så inser man sen att det ju innebär att man själv också blivit äldre. Märkligt…

  • E

    Minns att du va så arg att hon ens fanns, och att du inte skulle kalla henne för din syster. Så roligt att se hur du har utvecklats till det ni har nu som verkar vara en fin relation. Även om du inte bor hemma. Önskar dig all lycka till med allt!

  • CC

    Väldigt bra text. Förstår precis rädslan av att ”missa nuet”. Är för närvarande i en period av livet där man har hittat sitt livs kärlek, fått sitt första barn, köpt sitt första hus.. Och när man frågar de äldre runtomkring om det finns en tid de saknar så svarar i princip alla ”tiden när barnen var små”. Man är rädd för att vakna ur den här dimman en dag, som på något sätt en gång var drömmen att få uppleva (för min del), och inse att den tiden är förbi. Allt flyger förbi, det gäller att försöka flyga lika snabbt så att man hinner skapa några minnen på vägen..

  • C

    Vilken fin text Alexandra 🥰 förstår precis hur du känner.

  • Emma

    Väldigt fin och genuin text! Tror att många känner igen sig i det du skriver 💛

  • D i a n a

    vilket härligt inlägg, snacka om att skriva ur känslor och tankar rakt av. Jag håller med om åldrandet och allt, det är jobbigt att inse att ens föräldrar blir äldre, man vet vad som komma skall, det är visserligen ett tag kvar men ändå ett faktum. Sen att man själv blir äldre och ser äldre ut är inte så trevligt heller. Jag tycker om att bli äldre i den mening att man blir mer mogen och säker i sig själv men inte att det ska påverkar ens utseende, den gillar vi iiinte ett dugg.

    tack för ett riktigt härligt inlägg och vet du vad, du har precis förstått vad livet är, att njuta av den med familjen, njuta och ta det lugnt på gräset, bara vara, läsa en bok, sola, mysa med syster och äta med mamma.. det är livet. inte allt det andra, det är bara ett komplement i vardagen som gör det lättare att tjäna ens pengar så att man kan leva ett tryggare liv.

    Puss och kram finaste. <3

  • anonym

    Båda mina föräldrar är döda. Och ja inte är det lätt. Trodde sorgen helt gått bort men så kom den igen. Saknaden får man ju acceptera men att ha sorg ja det är svårt.

  • Pia Widlund

    Jag lämnade min Leidy till uppfödaren igår där hon brukar vara ibland. Har en hektisk vecka frmför mig och jag saknar henne redan. 14 år blev hon i apsril. Mitt lilla hjärta.

  • Sofia

    I enjoyed reading this 🙂 Been reading your blog for 9 years now!! That’s actually sick when you think of it.

  • Paula Smilee

    Känner igen mig vid många punkter, känner också som du. 😌Jag mår tex dåligt & får ångest när jag tänker på mina föräldrar som blir äldre & deras minuter, dagar och veckor på denna jord är bokstavligen räknade. Gäller även min hund som är som min bebis , har precis som du haft honom sedan han va 12 veckor men jag höll redan i honom 2 veckor efter att han hade föds, även han blir 9 år nu om 3 veckor.

    Kom nyss på att jag har läst din blogg i hela 10 år.. har själv bloggat i 11 år nu kom jag på! ☺️❤️ Haha jösses vad tiden går snabbt!

  • Ll

    Så fint skrivit och så sant. Och om döden.. läste precis om tränings-influnencern Terese Alven som på bara någon kort månad gått från frisk till dödsjuk och nu inom kort kommer behöva lämna sin sambo och sina två små barn.
    Det är så fruktansvärt, går knappt förstå 🙁
    Jag har varit så ledsen över det här (över allt elände man läser om iof) och nu, lite äldre än dig, är man bara så j-la glad över att vara frisk och njuta av livet, sambo, småttingarna.. Går inte greppa ”frågan” när man är 20 år och tror life is forever.. Samtidigt är det som du säger, man är mycket mer trygg och säker i sig själv, vilket gör att allt blir hanterbart ändå på nåt sätt. Kram till dig

  • Fia

    Vilket är ditt yrke? Blir bara lite nyfiken. Sedan räknade du nog lite fel också men vad gör väl det 😉

  • Nicki

    Så bra skrivet Alexandra 🙏🌺

  • Gina

    Vad dåligt du uppdaterar. Detta är ju ditt jobb.

    • alexandra

      Jag prioriterar inte bloggen just nu, det är youtube 🙂 Så det kommer vara sämre här och färre inlägg. Vill inte någon ska bli besviken för att man har för höga förväntningar på bloggen.

  • Karin

    Så himla fint skrivet Alexandra, du har ett sånt vackert djup och stort hjärta. Jag kan så känna igen mig man kämpar och Gud vet vad jag kämpat för att komma dit jag är idag. Kommit från en familj som inte hade mycket det var ständigt bråk, jag blev misshandlad så ofta, fick kärlek också men jag visste någonstans att jag var värd mer, jag flyttade hemifrån hittade en fantastisk man som älskar mig för den jag är, inga krav alls. Jag kämpade i plugget, fick ett bra jobb, trivdes inte, hoppade på min drömutbildning. Allt medan jag förlorade föräldrar, släktingar till sjukdomar. Livet e inte lätt och jag vill mer än gärna bara leva och njuta av varje dag, varje dag är viktig. Aldrig vara så stressad eller fast i tankarna att jag missar dagen. Trots att man har drömmar och mål behöver man koppla bort och verkligen njuta av det fantastiska som är livet. Hoppas du får fler chanser att göra det. Att vi alla tar oss tid att leva i nuet. Stor kram

  • Ylva

    Vad fint skrivet 🌸 På senare åt stannar jag ofta upp och tänker på det som jag har. Jag har blivit mer kärleksfull gällande mina föräldrar och berättar ofta för dem hur extremt viktiga dem är för mig. Hoppas du har en fin helg ✨

  • Jennifer

    Fint skrivet 🎀❤👍🌸

  • Sofia

    Finaste inlägget någonsin. ❤️

  • Ems

    Kommenterar aldrig kände bara jag var tvungen. Keep up the good work!
    Följt dig i 10 år fin blogg ger mig glädje ♡

  • Maria

    Det är så fint att se din och din systers relation idag! Minns ju när hon föddes och du och Peter var så hårda och sa att hon inte var er syster. Så länge har jag läst dig haha! Oj oj alltså..
    Så mycket roligare att följa dig idag! Heja kissie! Ha det fint!

  • Sophie

    Så fin text och kloka tankar! Döden är läskig, men ett faktum. Förr eller senare ska vi alla dö. Jag fick lära mig att man måste försöka leva mer i nuet och uppskatta de man har, den hårda vägen för två år sedan när mina föräldrar gick bort. Det är viktigare än pengar och materiella saker. Alla fina stunder kommer aldrig igen, passa på och njut av dem medan det går. All kärlek till dig Alexandra, du har verkligen vuxit som människa de senaste åren och blivit så vettig! Vill också passa på att säga att jag verkligen gillar din YT-kanal, det känns som att den ”riktiga” du verkligen kommer fram där. Så roligt!

  • Lovisa

    Åh, det här inlägget vände min griniga dag. Kände mig genast mycket mer tacksam för stunden just nu. Tack <3

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *