Ligger just nu lite småbränd på hotellrummet och scrollar genom instagram. Hamnade på ett konto som heter @hejhejvardag där hon målar vardagen som mamma (bland annat). Blir livrädd för att skaffa barn, alltså verkligen. Det känns ju som ett helvete sen den dagen man blir befruktad.. Känner ju någonstans att jag aldrig skulle vilja lämna det bekväma livet jag har nu för något annat. Varför skulle man vilja byta ut härliga resor och ha det bra för blöjbyten, oro över offentlig amning och stress? Detta skriver jag absolut inte för att klanka ner på mammor, utan känner en riktig oro i kroppen som kvinna.. Varför ska jag behöva utsättas för så mycket hemskt om jag ska bli med barn? Det skulle driva mig till vansinne att bli dömd för att jag ammar offentligt samtidigt jag tvingas se stora planscher med sillisar (för det är ju tydligen mer ok). Nej någon får fan komma på en lösning så män kan föda barn, då hade jag nog inte känner såhär tror jag. Någon som har något tröstande att komma med? 

Nej nu ska jag kleta på lite smink och jobba lite, vi ska ut och fota lite bilder som ska vara till ett samarbete, sen är det middag. Imorgon är sista dagen och då måste vi fota klart det sista, ut på hiking och bada lite om vi hinner 🙂 Sen är vi ju hemma 2 dagar, men då har jag fullt upp. Massor med möten och 3 events, hinner nog med 2 så jag inte stressar ihjäl mig.. Sen drar vi ju och ska surfa i Bali. Det ska bli så himla roligt! Då är vi borta i hela 2 veckor, så jag hinner både bli brun och ett surfingsproffs under dom dagarna..

Posted in: Bilder på mig.

You might also like

Caroline Roxy - MUSIC Caroline Roxy - Summerburst fire Sandra Lindahl - Stadsfesten!! Josephine Qvist - SUMMERON I BÅSTAD
  • Mitchy

    surrogatmamma annars 🙂

  • Hanna

    Att vara mamma är den största äran att få i livet!

  • J

    Vad är problemet? Du behöver inte skaffa barn om du inte vill.

  • LG

    Vissa dagar vill man helt ärligt ge upp. Men det är så värt det. Den kärleken som dom små liven tillför, den går inte mäta sig med någonting.

  • Paula

    Vilken fin klänning! 😍 vart är den ifrån ? ☺

  • Josefina

    Jag kände exakt som du innan jag fick barn när jag var 25, hade vänner som hade barn och jag tyckte de var söta men jobbiga😊men när jag träffade min man och sedan blev gravid blev jag överlycklig. Har nu tre barn och de är det finaste underbaraste som hänt mig, visst vissa gånger har det varit jobbigt som fan och skämmiga situationer med trots och gallskrik och folk som glor😅men jag har fortfarande tid för mig själv, att göra mig fin, umgås med vänner osv♥️Jag hade aldrig bytt mitt nuvarande liv mot mitt gamla, men känner samtidigt att jag typ har samma liv fast mindre fester och mera kärlek. alla är olika och man måste nog känna själv att man är helt redo först. Sen tycker jag att det är helt normalt också om man aldrig vill ha barn, det är helt upp till var och en helt enkelt😊💗

  • Paula

    Jag hade likadana tankar och känslor men så en dag kom suget efter egna barn. Den kärleken jag känner för mitt barn har jag aldrig upplevt tidigare. Det är så jäkla mäktigt. Men om suget aldrig kommer för dig så behöver du inte ^skaffa^ barn.
    Jag tror att oavsett hur man lever så finns det alltid något man kan längta efter och drömma om. Ansvaret och plikten skulle jag lätt ha paus från nu som då men det jag brukar tänka då är; Allt har sin tid.

  • Therese

    Ja det är skitbobbigt med barn. Man får välja bort mycket och man får stå ut med ännu mera. De skriker, bajsar ner en, lämnar en aldrig ifred osv..
    Meeen kärleken man känner för sina barn går inte ens att jämföra med något annat. Jag älskar min man, min mamma, min syster osv ja du förstår men just kärleken till mina barn är sååå mycket större än kärleken till något annat, en annan dimension liksom.
    Alla framsteg som andra tycker är fjuttiga är så enorma för en själv. Det är en oerhört stor ära att få sitta på första parkett och få se sina barn växa upp.

  • j

    jag kände exakt som dig innan jag fick barn. nu när jag har barn kan jag inte tänka mig ett liv som det var innan när jag ”gjorde vad jag ville” känns liksom tragiskt på något vis.. svårt att förklara. tror att dom här tankarna kommer upp mycket för dig för att du försöker skjuta iväg tankarna på barn. att man liksom ”måste” skaffa barn. så var det för mig innan. så länge man mår gott tycker jag man gör som man vill 🙂 ingenting är fel. men kärleken man känner för sitt barn är så mäktig. det slår liksom exakt allt i världen! 🙂

    ha det bra!

  • Jessie

    Alltså jag förstår dig verkligen! Jag har slltid avskytt barn, aldrig haft moderskänslor, aldrig haft sug alls. Blev gravid trots p-piller när jag var 23 och var splittrad. Med ens var abort inte självklart. Så jag behöll. Och under graviditeten så kom jag att älska det barn som växte där inne mer än vad jag trodde var möjligt. Idag är han 3,5 och jag ångrar absolut ingenting 🙂 Visst är han ibland så jävla asjobbig att jag sliter mitt hår, men det är så värt det. Det är värt precis allt, hur klyschigt det än låter. Och trots att jag inte ville ha barn alls och hade sån ENORM ångest över att bli tjock, få slapp hud osv så längtar jag ihjäl mig efter att få bli gravid igen och få barn nr två 🙂 Och förresten, jag har en snyggare kropp nu än innan jag var gravid och fiffin är helt oförändrad. Så visst går det 🙂

  • Anonym

    Du har så rätt Kissie! Du och Andreas ska inte skaffa barn så det är bara bra att du känner så.
    Jag älskar mina barn och min man men har dock då ett liv utan resor och massa lyx som du har men jag är lycklig att ha det så.
    Ditt liv är inte skapt på det sättet så förstår att du inte vill ha barn.

  • Cissi

    Ska inte sticka under stolen med att livet blir annorlunda efter att man skaffat barn. Men om man verkligen vill ha barn så är det lätt värt det! All den kärlek man får uppleva var omöjlig att föreställa sig innan man fick barn! Och gällande amning osv så har jag nästan uteslutande blivit positivt bemött när jag ammat offentligt! Det blir ingen ändring i synen på kvinnans bröst om ingen vågar bryta normen! Den enda gång jag blivit negativt bemött var på självaste öppna förskolan (en annan mamma från en annan kultur) och då blev jag riktigt förbannad (jag täcker dessutom över bröstet så det enda man ser är att bebis ligger i min famn).

    Gällande blöjbyte och sömnlösa nätter så är det en intensiv, MEN kort och övergående period! Man kan dessutom resa med barn 😉

  • sassa

    Känn inte så =)

    Dit liv ser helt underbart ut =)
    Du känner det själv om du vill ha barn!

    Bebisarna börjar bli lite jobbiga nu 😛

    https://nouw.com/sassabassa/det-borjar-faktiskt-bli-lite-jobbigt-33948633 .

  • Helena

    Jag är 34 och har valt att inte ha barn. Ångrar inte det valet en enda sekund. Jag och min fästman älskar att resa och upptäcka världen, träna och leva livet på våra villkor. Därför känns det som rätt beslut för oss. Sticker kanske i ögonen på folk, men jag är glad och tacksam över att vi ändå lever i ett samhälle som tillåter oss att välja.

  • Sandra

    Man blir bitter och en sur kärring utan barn. Helt klart!
    Men varför vill du ha vår åsikt om du ska skaffa barn eller inte?
    Den frågan har du ju kört med länge nu. Är du tveksam så skaffa inga barn! Hur svårt kan det vara? Prata med Andreas om det istället för oss för detta gäller enbart dig!

  • Blablabal

    Den dagen den sorgen. Har aldrig gillat barn (inte ens när jag var barn själv) men här sitter jag nu med två små…
    Och det är tungt. Tung och jobbigt och stressigt men helt enkelt fantastiskt underbart. Två små människor som har sina egna, helt unika personligheter och varje dag får en att skratta för fast ingen av dem ens är tre har de en otrolig humor och kärlek.
    Nej, livet blir aldrig detsamma. Ibland leker jag med tanken på att de ej funnits och hur jag skulle leva mitt liv. Kanske skulle jag resa och träffa nya män varje kväll, kanske skulle jag gå en tung utbildning med status.
    Men här är jag nu och jag är tacksam. Tacksam och lycklig fast vissa dagar känns hemska och jag känner mig som sämst i världen.

  • Karin

    Du skulle nog känna dig väldigt ensam när du blir lite äldre och inte har nån familj att fira jul med. När alla andra får hem sina barn och barnbarn… bebisåren går snabbt så du kan nog ta dig igenom det.

    • J

      Man har väl kanske syskon och annan släkt. Eller goda vänner som också är ensamstående som man kan fira med.

      Finns absolut ingen garanti att dina barn ens kommer att bo i samma land som dig själv när de blir vuxna. Världen är så öppen nu och jag känner så många kvinnor som träffar sina barn ungefär en gång om året – och inte vid jul.

      Man blir INTE mer ensam bara för att man inte skaffar barn.

    • C

      THAT has got to be the most odd reason to put kids in the world?? Christmas eve?! How do you know if you will even get old???

  • Carolin

    Äntligen någon som känner precis som mig… Jag och killen har varit tsm i 8år nu. Jag är lika gammal som dig 91.a. Och jag hör massa barnprat på jobbet och folk tjötar om när jag ska skaffa barn…
    Jag lever mitt liv , reser och mår utmärkt.. Jag känner mig inte mogen och har inte tid för det känner jag…
    Men då blir man istället dömd, vänta inte för länge… det är det bästa som finns , du vet inget, du är bortskämd o bla bla…
    Men alltså jag är ju inte intresserad? Vad kan dem inte förstå , jag känner det kommer om det kommer att skaffa familj.
    Kör på ditt , ut o res och njut av livet! You go girl!

    • Sara

      Är precis likadan. Fyller 32 i år och vill INTE ha barn, men det verkar ingen fatta eller tycka är ok. Varför skaffa barn för någon annans skull eller bara för att det är normen? Jag är inte intresserad av barn! Älskar min systerson men egna barn, nej tack.

      • Thilda

        Samma här! Är nöjd med syrrans 3 ungar haha, vart gift i 2 år och ingen av oss har barnlängtan! Jävligt konstigt att min bror 33 år med flickvän inte får samma hets som mig.
        ”Men du e ju gift och har hus nu”
        Asså jag petar ut ögonen på folk snart hahaha

  • Majja

    Hejhejvardag är kul och igenkänningsfaktor. Man kan välja bort barn men då får man inte den kärleken de små liven kan ge en. Allvarligt… du romantiserar ju inte mens och kan fota sånt, håriga armhålor o så…
    Tror nog du överlever både förlossningsmärtor och att bli nerspydd i bh-n av mjölkproppad bebis och tycka att klumpen ÄNDÅ är det bästa som finns.
    Din sambo ser gullig/snäll ut så why not? Sämre pappamatrial finns väl? Hoppla 😅🙌😎 Å åren går sen du vet….lovar att man inte blir piggare som 40+ när man får bebbe. Men man överlever.

  • Mari

    Du ska självklart göra det som känns rätt för dig❤️ Man måste inte ha barn för att vara lycklig:)
    För min del är det dock det bästa som har hänt mig och (än så länge!😉) är det inte jobbigt. Min dotter är fyra månader och helt underbar. Hon ger mig så mycket glädje och lycka. Man får helt klart anpassa livet efter bebisen, men är man beredd på det så kan det bli fantastiskt:)
    Gör vad som känns rätt för dig/er ❤️

  • Johanna

    Jag följer @hejhejvardag och tycker det är sjukt roliga illustrationer! Hög igenkänningsfaktor på mkt, men det mesta är ju en överdrift.. 😉

    Jag blir 30år i höst och är mamma till två killar, äldsta är snart 3 och yngsta har precis fyllt 1 – de är det bästa som hänt (tillsammans med deras pappa) och förlossningarna är det häftigaste jag varit med om (det kunde jag inte föreställa mig innan) 😄💗

    Någon sa en gång att hon var så orolig och nervös inför allt vad graviditet, förlossning, amning och barn i allmänhet, innebar, men sen när hon tänkte att hennes mamma hade ”klarat” allt det så kändes det lättare! Det är ju helt normalt att både vilja skaffa barn och samtidigt vara orolig inför olika ”delar” av det. I många fall hjälper kroppen (med dess graviditetshormoner) till att automatiskt lugna och förbereda både fysiskt och psykiskt 💞

  • S

    Jag fyller 35 i höst och har inga barn ännu. Vi kommer nog få barn nästa år om det går som vi tänkt, och de flesta vi känner har redan. Men vi, jag & min man, har inte varit redo och jag är jätteglad att jag valt att vänta istället för att falla för grupptrycket.

  • Suggan So

    Har du bloggtorka nu igen?
    Varför ältar du samma saker med jämna mellanrum?
    Utfyllnad till inlägg verkar det som.
    Och varför vill du läsa fördelar med att skaffa barn när du inte vill ha egna? Inte än på ett bra tag iaf. Är det Andreas som tjatar på dig om ett barn eller what?!

  • Amanda

    Jag kände lite så innan jag blev gravid, även om jag samtidigt ville ha barn ( i framtiden dock! ). Men när jag sen hade ett plus så ville jag inte ta abort då jah inte ens var säker på att jag kunde bli gravid pga endometriosen. Nu har jag en liten på två månader och offentlig amning har gått superbra. Ingen har kollat snett och då har jag även suttit på tunnelbanan och ammat ett flertal gånger. Tror det blir liksom mer o mer naturligt. Sen måste man ju inte amma, man kan absolut ge ersättning istället! 🙂 sen kan man ta med barnet på resor osv!

  • Hanna

    Jag tror att de som inte har barn för att de inte vill har det bra. Gott om pengar (iallafall mer än om man har barn), ”all” tid i världen, sovmorgon, man väljer själv hur kvällen skall tillbringas m.m. För visst tar barn tid och pengar. Men för min del hade jag nog blivit bitter och inte mått bra om jag inte hade fått barn, eftersom jag ”alltid” velat ha barn. Så ofrivillig barnlöshet är en helt annan sak. Sen är de där skämtteckningarna just skämt. Klart man kan gå på toaletten själv, det är ju bara att låsa dörren.

  • Karin

    Visst är det skitjobbigt att ha barn emellanåt. Alltid en oro för att hen ska må bra, ha kompisar osv. Men att skaffa barn har verkligen inte påverkat vårt resande. Vi reser minst två gånger om året med vår son. Det blir ju lite annorlunda såklart (inte ligga vid poolen och slappa bara) men man kan faktiskt resa med barn och ha det gott.

  • Sassa

    Skit i vad folk tycker!
    Dom ska lägga sig i och dom vet fasen mer än en själv ibland ❤️❤️❤️❤️

    Idag är min sjukdom på topp 😓 Hatar den 😭

    https://nouw.com/sassabassa/kanner-mig-sa-himla-ledsen-idag-33953670

  • Gia

    Håller med dig. Är 30 år gammal och vill heller inte byta ut den friheten mot blöjbyte, oro, stress mm.. När/om livet blir för tråkigt så kanske man kan skaffa en unge via kejsarsnitt haha.. fan ta bristningar då.. ohh..

  • M

    Jag är 29 år och kände precis som du för några år sedan. De var ett jävla tjat från vänner och bekanta – ”när är det dags för er då?” ”ska inte ni också ha barn?” ”blir du inte sugen på bebis?” Jag och min kille har varit ihop i 10 år och är de enda i vår umgängeskrets som saknar barn. Jag har aldrig känt någon längtan efter barn, spyor och blöjor – särskilt inte då alla andra talat vitt och brett om kolikbarn, noll egentid, dött sexliv etc etc.. Men nu när jag närmar mig 30 har någonting hänt. Jag tycker fortfarande att andras barn kan vara jobbiga eller rentav äckliga, men jag känner också att om jag och min sambo fick ett barn så skulle det vara helt annorlunda. Visst skulle det vara spyor och bajsblöjor för oss också, men det skulle vara VÅRT barn. Numera kan jag komma på mig själv med att längta efter en liten kula på magen, vårt första ultraljud, att fundera på namn, att få träffa den lilla för första gången, att få se hen växa upp, att få se hen sitta på min sambos axlar, att få pyssla om hen när hen sjuk, att få lära hen att simma, cykla, att inte peta näsan och så vidare. Allt det där känns plötsligt mysigt att se fram emot, snarare än obehagligt och påtvingat.

    Jag tror att du helt enkelt inte är redo mentalt ännu, och du kanske aldrig blir det heller – men om JAG, som närmaste avskytt barn kan bli bebis-sugen, då kan nog du också 🙂
    Stressa inte, du hinner.

  • Sof

    Adoption är ju alltid ett alternativ! En vän adopterade en ettåring och en fyraåring och det har gått superbra.

  • Pia Widlund

    Barn kan man klara sig utan, tro mig!! Lycka till med fotona!

  • I

    Känner du så ska du inte ha barn. Man måste inte yngla av sig, jorden är redan överbefolkad! Det bästa man kan göra för miljön är att inte skaffa barn. Att få barn för att inte vara ensam är otroligt egoistisk och det garanterar verkligen inte att du får besök när du är gammal. De flesta ensamma äldre har båda barn och barnbarn, men de är också egoister och glömmer bort sina gamla släktingar. Varje gång jag ser och hör små skrikande ungar som springer runt och terroriserar sin omgivning är jag så himla tacksam att jag inte valt att få barn. Det finns några få väluppfostrade snälla och omtänksamma barn som jag gillar, men de flesta verkar vara små ligister. Mysigare att ha husdjur!

  • Angelica

    Jag håller med som så många säger här att i slutändan är allt jobbigt värt det! Jag Har aldrig varit intresserad av barn eller känt någon större längtan förrens jag fick veta att jag kanske inte skulle kunna få barn. Det ledde till att jag och min sambo pratade mkt om barn och hur vi vill ha det och vi båda kom fram till att barn vill vi ha och båda började längta. Vi slutade med preventivmedel för att det kändes dumt att försöka förhindra nått som ändå var liten chans skulle hända och var överens om att blir det nått så blir vi glada. Efter 1,5 år blev jag gravid och SÅ lycklig och livrädd 😂. Hade knappt hållt i en bebis eller varit barnvakt innan för som sagt har aldrig varit så intresserad. Men 9 månader är lång tid att processa det som ska ske och bli redo. Så 14/1 i år kom han med akut kejsarsnitt, skitjobbigt och ville verkligen inte att det skulle bli snitt, men i slutändan är man bara glad att allt gick bra och att han var frisk. Det är inte en dans på rosor i rosa skimmer att bli förälder, det ska gudaran veta! Jag är så glad att jag har världens bästa sambo som stöttar mig och våran lilla famlij så himla bra 😊.
    Sen angående amning så MÅSTE man ju inte amma om man inte känner sig bekväm med det, det går lika bra med ersättning. Jag har dock aldrig mött någon som tyckt det varit konstigt att amma bland folk. Och tycker nån att det är obehagligt eller äckligt så är det deras problem, men kan faktiskt välja vart man tittar! Mina bröst är endast mat i min värld nu och inget sexuellt.
    Slutligen tycker jag att ni gör ju såklart precis som ni vill men skulle det bli bebis så fixar ni det tillsammans ❤️ Ni verkar så härliga ihop och måna om varandra. Kram på dig och tack för en bra blogg 😊💕

  • Martina

    Eftersom det är babyboom på sociala medier så är min uppfattning är att livet får en mening, att uppfostra en mini me, när man plussar.Att livet blir komplettt- alla åkommer man får efter en graviditet är plötsligt värt allt besvär och tröttheten som kommer med barn. Framförallt har jag kommit till den tragiska insikten att antingen viger man sitt liv åt familjelivet eller blir den typiska karriäristan i dagens samhälle. Att livet går ut på träffa den rätta, förlova sig, gifta sig, bygga hus och få barn, inte ett utan gärna flera. Eller som många gör idag, jobbar ihjäl sig, gå över lik för framgången, fokusera på det yttre livet, bilar, resor, klockor. Och sedan kommer alla(tex du och andra influencer som viger sitt liv åt att resa), ”finns så mycket att upptäcka”. Fy helvete vad patetiskt. Jag har insett att är livet bara så skulle jag inte nöja mig. Livet går inte ut på att bli gravid eller göra karriär, resa utan inre lycka, personlig utveckling, uppnå sina egna drömmar och mål.

    Är du så negativ inställd till barn behöver du inte, ingen tvingar dig men många med barn kommer ner på jorden när dom får barn, får ett större syfte. Vara någons mamma. Se ett liv formas och växa upp och förhoppningsvis bli en bra vuxen

  • Sanna

    om du vill ha deppiga anledningar till att skaffa barn så kontakta mig så ska jag boosta dig 😉
    jag tar ensam hand om min dotter och det är det mest magiska att få dela livet med henne och att få uppleva glädje i sin renaste form när hon skrattar.

  • Sanna

    oj hahah peppiga anledningar skulle det stå och inget annat hahahah

  • Paula Smilee

    Man måste inte skaffa barn! Vill man inte skaffa barn så gör det inget. Samtidigt hur tråkigt är det inte att sedan att vara 80 år och helt ensam?

    Jag är 29 och jag har varit tillsammans med min man i snart 12 år, vi har inga barn ännu men vi vill absolut ha i framtiden. Bara tanken av att ha en bebis som är en del av mig och min man får mig att längta ännu mer ! 🙂

  • Alice

    så absurt hur många som känner sig förolämpade och attackerade bara för att du skriver om något som ställer barnahavande i ett visst negativt ljus samt tar upp patriarkala strukturer som bidrar till dessa problem för mammor. jag vill inte ha barn och jag fattar inte att folk bara antar att alla bör ha barn bara för att de vill det/har det. så många barn växer upp med våldsamma/aggressiva/kränkande/försumliga föräldrar och ni vill ändå försöka övertala någon ni inte känner personligen om ett livsförändrande beslut?? menar inte att kissie skulle vara en dålig förälder men att bara anta att varenda människa med livmoder automatiskt är en bra förälder+att de kommer trivas i den rollen är sjukt. skäms på er allihopa. låt folk få leva hur de vill när det inte skadar er eller andra. det är 2018 jag trodde vi var förbi att kvinnors enda syfta är att föda barn+att man som kvinna inte kan ha ett meningsfullt liv utan att föda barn.

  • Anna

    Jag är 33 år och dem jag känner som inte vill ha barn vet jag efter många år, anledningen till varför inte.
    -Att du inte skulle duga som förälder.
    -Haft en dålig uppväxt, rädd att du skulle behandla ditt barn som dina föräldrar/ena föräldern gjort etc etc.
    -ätstörning, att bli tjock.
    Finns oftast en underliggande anledning.

    Jag fick min dotter för 4 månader sen och sa att jag är glad att jag fick henne först i år så jag hann resa mm. Inser, jag kan göra alla resor i världen me henne. Det va bara ett sätt att skydda mig själv från att jag inte lyckats(ivf, fått hjälp av vården) innan. Kommer ta med henne till alla jordens hörn.
    Och som många andra skriver, kärleken till mitt barn går inte att jämföra med något annat. Magiskt! Borde länka instakonton till dem som gör världen med sina barn istället för att förklara det negativa.

  • Isa

    Att skaffa barn var för mig ingen självklarhet. Inte heller för min man. Vi hade levt ihop i 10 år innan jag som 32 åring blev gravid. Det låg många diskussioner bakom beslutet om vi ville eller inte.

    Men även om vissa dagar och nätter varit extra kämpiga, ögonen går i kors och lusten tryter så finns det inte en chans att jag idag skulle vilja byta bort äran att varje dag få spendera tid med vår son som nu är 6 månader. Att byta hans blöjor, amma offentligt, gå på stan och upptäcka fläcken som bebisens skitiga händer lämnade innan man åkte, åka bilen med grinig unge som sovit/ätit för lite och skratta åt allt han gör (allt från hur mycket han fiser till hur han försöker stoppa tummen i munnen men istället får ryck i handen och nitar sig själv rakt i ögat).

    Vardagen som förälder som många försöker måla upp kan vara lika äkta och snedvriden som allt annat på nätet. Som att välja mellan att visa bilden då dubbelhakan och putmagen sticker ut istället för bilden som tagits i rätt vinkel och med det ultimata ljuset. Vardagen som förälder är oftast helt underbar, de dåliga och jobbiga sakerna är det som du sedan kommer sitta och gladeligen berätta och skratta åt 🙂

  • Emilia

    Som andra säger, man behöver inte skaffa barn. Sedan varför i himmelen skulle man vilja ha barn förrän man är långt över 30år!!!! Jag fick Första när jag var 27, det är för tidigt, ångrar mig inte men det är bra att vänta

  • Alexandra

    Ju mer du älskar en person desto mer är du beredd att kämpa!

    jämför det att du älskar ju din vovve så enormt mycket att du går ut i oväder, upp på natten, tvättar och torkar efter henne. Exakt samma sak är det till ett barn och kärleken är enormt mycket större och du gör precis ALLT för denna lilla bebis!

  • Jessica

    Jag har alltid velat ha barn men under graviditeten hade jag mycket funderingar på om vi hade gjort rätt väl, om inte jag och min man skulle ha det bättre utan barn och jag kunde inte knyta än till barnet i magen, det var liksom bara att jag var gravid och det skulle uthärdas. När vi fick våran dotter försvann alla sådana tankar, hon är så självklar i våra liv att vi inte kan leva utan henne. Kärleken till henne är oerhörd och djupare än vad jag någonsin kunnat föreställa mig. Trots att jag hade en skitgraviditet (trodde att jag skulle tycka om att vara gravid men jag hatade det) och en jobbig förlossning (är livrädd) så vill vi nu ha ett syskon till våran dotter. Det jag hade tänkt få fram är väl kanske att om ni väljer att inte skaffa barn så kommer ni inte veta vad kärleken till sitt barn innebär och kanske inte heller sakna den, det blir väl automatiskt att man fyller dagarna med annat. Om du tar ett medvetet beslut och vill ha barn med någon du älskar kommer du antagligen aldrig att ångra beslutet, och ditt barn kommer bli din nya mittpunkt i livet. Men man blir inte helt plötsligt en annan människa, om du njuter av att resa, göra dig fin, sitta på en uteservering osv så kommer du ju fortsätta göra det, bara att du anpassar det så att det funkar med barnet. Jag känner igen föräldraskapet i hejhejvardags bilder men det är liksom värt det, sen är det kanske också mycket motpol till alla perfekta instamoments, för dom finns det också gott om.

  • L

    De finns de som aldrig skaffar barn för att de inser att det är inget för dem 🙂tycker man ska prata mer om det. Det är inget konstigt med att välja bort barn,alla är inte gjorda för det. Men det känns som att folk försöker övertala en till att skaffa ,att man är konstig om man inte skaffar osv. Typ de kan säga,livet går ut på att skaffa familj och barn,vem ska ta hand om dig när du blir gammal,du vill väl inte bli ensam när du är gammal osv. Tycker att samhället idag inte vill acceptera människor som väljer bort barn. Man kan få ett rikt och fint liv utan barn också ❤️ Kramar

  • Nathalie

    Du behövde inte oroa dig! Jag är 25 år, har två små barn (3år och 1år) och följer också @hejhejvardag men jag tycker mycket som läggs upp där är liiite överdrivet. Vissa grejer kan man relatera till, men långt ifrån allt 🙈 Så känner i alla fall jag. Det finns såklart jobbiga stunder med barn men det finns betydligt mer underbara och härliga saker 😍🙌🏻

  • Sara

    Jag och min man kom till en period i livet då vi faktiskt tröttnade på att vara ego och bara fokusera på oss själva, båda kände det tydligt att det var dags att flytta fokus. Nu har vi tre pojkar och den kärleken man känner för sina barn kan man inte beskriva. Trots allt jobbigt så är kärleken så innerlig, djup och äkta att det finns inget bättre i livet att uppleva. Och hejhejvardag uppskattar man nog bara när man har barn pga igenkänningen. Så träffande.
    Dömer ingen om man inte vill ha barn, MEN, Åh vad ni missar. Kärleken. Kan inte beskrivas med ord. Måste upplevas.

  • Anna

    Livet innan barn är lite som att planera en resa till Paris. Man lär sig nyttiga fraser, läser på om vad man ska se, var man ska bo, vad man ska äta. Man (blir gravid) och sätter sig på planet men hamnar i Barcelona istället. Kan inte språket, har ingenstans att bo, går vilse hela tiden. Kanske ältar man ett tag att Barcelona inte är Paris men med tiden inser man ju att Barcelona är bra jäkla underbart det med! Och Paris finns ju kvar om ett par år också.

  • Eloise Millbro

    jag kan förstå din rädsla, varför vill man byta bort detta härliga som vi har just nu. men tänkt inte så utan fortsätt att njuta varenda sekund ni har med varandra för denna tid är det än så länge bara er själva ni behöver tänka på. det kommer säkerligen en dag när du känner dig nöjd med det mesta och att du längtar efter en liten baby som du ska älska och ta hand om hela livet. jag är 25 år och har varit tillsammans med min kille i 3 år och vi är inte alls redo för barn, vi studerar båda två fortfarande så vi har säker ett par år kvar. men däremot så har min syster en liten dotter på 1 år min syster är 30. och sen den dagen den lilla tjejen kom till världen så har jag en helt annan kärlek för barn och speciellt hennes barn. hon är det vackraste och bästa som finns i mitt liv och jag älskar henne så otroligt mycket och då tänker jag för mig själv, om jag kan känna så stark för min systerdotter hur kommer jag då känna för mitt egna barn. oändligt mycket kärlek. jag är så glad att jag får uppleva livet med en liten baby så nära mig trots att det inte är mitt barn. jag får öva så himla mycket att det kommer kännas lättare när det är dags för mig. massa kramar på dig, du skulle bli en fantastisk mamma!<3

  • Hanna

    Jag måste kommentera då jag förstår dig på pricken. Jag har alltid sett barn som en begränsning och aldrig direkt längtat men vetat att jag vill ha. Så tillslut hände det (efter 12 år tsm med pappan). Jag var inte överlycklig när jag plussade utan ganska nojig över detta du skriver. Men helvete vad roligt och utvecklande och spännande det är med kids. Jag lär mig nya saker varje dag. Och det bästa är alla galna starka känslor som kommer med det. Skulle aldrig vilja vara utan det. För begränsande är det. Allt är tusen gånger meckigare. Men det är nog det största man kan göra för sig själv ändå. Resor och frihet går inte att jämföra med den mentala och känslomässiga vinsten man gör! Kanske en lite lugnande input? Allt gott!

  • Hannah

    Det behöver inte förändra mycket alls kan jag säga. Visst, jag är ledig från jobbet nu med våran bebis, det är ju lite annorlunda, men i övrigt kan vi göra i princip allt vi gjorde innan.
    Vår tjej är två månader och hon sover hela nätterna. Till och med längre än vad vi själva gör och hon är glad och pigg hela dagarna vilket gör att hon enkelt kan hänga med på allt. Smidigt dessutom att man har en vagn att lägga saker i så slipper man bära.
    Man måste inte amma heller. För oss funkade det inte så vi kör flaska och det är väldigt smidigt.
    Så det är som att hela tiden hänga med ens bästis, som visserligen är en pytteliten person, men den bästa personen

    • Soffi

      Tack för denna fina kommentar. Den enda kommentaren på detta inlägg som faktiskt gör att det känns mysigt att kanske så småningom få en bebis 🙂
      Annars brukar det låta ”klart det är jobbigt å hemskt å träligt å meckigt men det är något en måste för en får ju kärlek”. Ändå inte så peppande tycker jag. Så tack för din söta kommentar!

  • Chica

    Fast enligt mig skulle livet ”pre- kids bli ganska enformigt och efterhand tomt nu jämförelsevis när jag har ungar. De ger en liksom en djupare anledning att leva. Man växer som människa. Vill man ha något får man betala för det. Det kostar men de flesta vill nog påstå att det är värt mödan.

  • Jessica

    Oj jag blev helt stäld när jag läste detta, är det värkligen så att folk är rädda för att skaffa barn? Jag förstår det dock på ett sätt för det är ett stort steg i livet och hur världen ser ut idag. Jag är själv mamma och ja de är läskigt, tålamodskrävande och ett helt annat liv än vad man hade innan men de som är de läskiga är att man vet inte hur världen ser ut som hon ska växa upp i. Men lika väl som det är läskigt är det underbart att veta att jag kan påvärka mitt barn till att göra förändring i framtiden. Men självklart ska man inte skaffa barn bara för att, jag tror aldrig att man kommer känna sig redo för de innan man väl är i situationen. Mitt tycke är inte att livet tar slut när man får barn likaväl som att livet inte börjar när man får barn. Man ska passa på att leva njuta ta hand om sig själv och göra allt spontant om man gillar de. För ska man bli bra föräldrar ska man kunna lära av sina misstag och se dom ske. Man ska kunna trösta sitt barn för hon kommer en dag ha blivit dumpad presis som jag. Så jag kommer veta hur hon känner. Jag vill även lära av de jag lyckats med. Sen är inte livet slut när man får barn. Självklart kommer allt inte kunna vara lika spontant och enkelt men man kan fortfarande resa och leva ett underbart liv de handlar bara om lite mer planering. Alla vill inte ha barn och de måste man förstå. Men om man vill så är det inte något svårt man måste bara ställa om sig. Och de kan va minst lika underbart liv som innan. 🙂

  • D

    Innan jag och min kille fick barn så reste vi 5-6 gånger per år och levde verkligen precis som vi ville, på alla sätt. Nu har vi en 2,5 åring och en 3-månaders (jag är 26 år) och vi lever precis likadant som innan. Vår 2 åring har hunnit besöka Grekland två hånger, Maldiverna och Bali. I sommar och höst har vi Italien inplanerat och sedan dominikanska republiken i vinter. Man behöver inte ändra sitt liv så markant. Mina barn får hänga på och hittills har allt gått bra. Tror det handlar om inställningen man har. Jag vet till exempel att jag inte kan ligga o steka 8 timmar per dag men det är inte heller det jag vill göra längre 🙂 det är fantastiskt att se glädjen i ens barns ögon och jag är tacksam varje dag för att jag har möjligheten till det. Var inte rädd för att skaffa barn när den dagen kommer ❤️

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *