(lägger upp inlägget igen då det raderades i bloggflytten)

Efter att jag och C gjorde slut begav jag mig ut på tinder ganska snabbt. Jag ville ragga och ha kul, var inte alls sugen på en relation. Efter 7 år ville jag känna friheten att få göra exakt som jag ville, utan några sura miner. Tyvärr höll det sådär.. Jag hamnade ganska snabbt i en kortvarig relation med ett såkallat ”rebound”, men kände hela tiden att det var inte det jag ville. Jag ville festa, ha roligt och få uppmärksamhet från killar. Så efter bara 2 månader laddade jag ner tinder igen, jag ska vara helt ärlig och erkänna att jag gjorde det innan det var 100% över med Erik. Det är fel men jag var inte heller riktigt mig själv. Var så fokuserad på att få göra ”precis som jag ville”. Jag laddade inte ner appen för att hitta min nästa stora kärlek, jag var enbart ute efter bekräftelse och tillfälliga flörtar. Jag swipade väldigt mycket höger och tänkte mig inte riktigt för. Andreas var en utav dom jag swipade höger på, och om jag minns rätt skrev han något ganska roligt till mig. Iaf så pass roligt så jag kände att jag ville svara. Jag tyckte det var så tråkigt ned killar som skrev ”hej, hur mår du?”

Jag svarade Andreas lite då och då, ibland orkade jag inte svara och ibland glömde jag att jag hade tinder. Men när jag öppnade appen och gick igenom alla 1000 tas killars meddelanden (lol) så tyckte jag Andreas var roligast. Jag kunde relatera till honom och kände att vi klickade för vi pratade samma språk. Jag vågade dock inte träffa honom, för han var väldigt rak på. Det är han idag också haha. Så det var många om och men. Vi kom tillslut överens om att ses över en kaffe. Men då råkar han uttrycka sig minst sagt klumpigt, jag behöver inte skriva ut exakt vad han sa. Jag som har extremt kort stubin raderade honom från tinder och tänkte slänga honom i soporna. Det var det, ännu en idiot tänkte jag. Det varade någon timme tills jag såg att han hade skickat videosnuttar på min insta-message. Han förklarade att han råkade uttrycka sig dumt, och jag föll för hans dialekt samt havs ansikte. Jag tyckte han var så jäkla snygg haha! Han gjorde sig mycket bättre i rolig bild.

Jag ångrade mig och ville ses. Ville ge honom en chans! Han var dock på väg utomlands, så vi fick vänta tills han kom tillbaka. Vi skrev nog varje dag, och varje kväll tills han kom hem igen. Efter att 2 veckor hade gott var jag så nervös så jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Vet inte varför jag var det. Men höll på pissa på mig när dagen äntligen kom då ville skulle ses. Han ville hämta upp mig i hans bil, och jag tyckte det var jättekonstigt. Tänk om han var en mördare och skulle köra ut mig till en läskig skog eller något? Han skrattade åt mig bara och sa att det är klart han hämtar upp mig. Så det gjorde han, han kom till mig i sin vita volkswagen. Jag var så nervös när jag såg hans ansikte genom rutan, detta är personen jag pratat med nom stop i flera veckor nu. Vad konstigt att se honom på riktigt! Han hade världens största leende och sa hej när jag öppnade bildörren. Jag svettades och sa ”har en sån våldtäktsapp i min lur, min tjejkompis Bella är ett tryck bort. Så du vet”. Han skrattade bara åt mig och körde till Fotografiska där vi hade vår första dejt.

Dejten var superbra, ingen stelhet, vi pratade genom hels träffen och hade det så bra. Vi sågs några fler gånger och hade väldigt kul, men jag var inte kär (även om Andreas tror jag föll blixtfort haha). Vi umgicks tillslut nästan varje dag, han visade mig sin nya lägenhet (den vi bor i nu) och pratade om hur han skulle inreda den. Tänkte inte tanken att vi skulle bo där tillsammans. Vi sa nog båda vid flera tillfällen vi inte ville ha en relation, vi vill ”ta det lungt” vad det nu en betyder. Så ni kan ju gissa hur förvånad jag blev när jag fick ett sms ”vill du träffa min mamma och hennes man på lördag? Förstår om du inte vill” eller något i den stilen. Men klart jag ville det, och det var då jag sa högt till min tjejkompis ”vi kommer så bli ihop”.

Mötet med mamma gick bra, fick även träffa resten av hans släkt då han fyllde 35. Men bara några dagar efter åkte jag till Boracay, och tur var väl det. Andreas insåg hur mycket han saknade oss, och så kände jag med. Gick inte en dag utan att jag tänkte på honom. Det kändes nästan som att det gjorde lite ont i min kropp för jag saknade hans så mycket. Jag hade aldrig saknat en person så mycket som jag gjorde där och då i den tropiska hettan. Och på vägen hem när jag satt på planet var jag så ivrig att jag knappt kunde vänta. Ville att planet skulle landa såfort som möjligt så jag kunde skynda hem för att träffa honom. Men då står han där, i sin fula tröja han fick av mig där det stod ”drittsekk” och väntade på mig med blommor. Han åkte till fel terminal först men hittade mig sen. Kände sån lycka. Det kändes ju så rätt!

Posted in: Bilder på mig.

You might also like

Caroline Roxy - Fresh face Sponsored - Icon Mirror Sandra Lindahl - En vecka med goväder Intervju - Noomi Rapace Caroline Roxy - Studio vibes Sandra Lindahl - Min helg!
  • Tilly

    Älska detta! Mer sådana här inlägg.

  • Livi

    Måste du godkänna alla kommentarer här på?

  • Anna

    Åhh gud va fina ni är! Blir så himla lycklig när jag läser sånt här! Hade nästan samma med min pojkvän , laddade ner tinder och tänkte väl inte mer på det , träffade honom och vi åt pizza och chilla galet. Sen eftersom jag tänkte att det är väll inget speciellt med honom så låg vi haha. Och efter det slutade vi aldrig ses , sågs typ varje dag av det som var kvar på sommaren och nu 9 månader senare är vi fortfarande tillsammans 😂

  • Jossan

    Verkligen älska sådana här inlägg. Tack!

  • Dian

    Det är alltid så att man träffar sitt livs kärlek när man inte aktivt söker och bara vill ha kul, så sjukt! Som att ödet inte vill att man ska var singel och missa värdefull tid med den rätte 💕

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *