Alexandra Nilsson

Hej!

Jag ligger hemma och är småsjuk.. Med småsjuk menar jag att jag är hyfsat pigg men jag hostar. Andreas har varit väldigt sjuk stackarn så det var ju en tidsfråga innan jag skulle bli smittad. Men har ju proppat i mig ingefära och massa nyttigheter under tiden han har vart sjuk för att förhindra smittan men samtidigt känns det som att det är omöjligt att bli inte bli smittad när man bor under samma tak och sover tätt bredvid varandra hehe… Nej men det kunde ha vart mycket värre, mitt immunförsvar är ju så mycket bättre idag än tidigare så ska inte klaga 🙂 Förhoppningsvis blir jag frisk till imorgon.

Idag ska vi begrava farmor, så det blir ingen rolig fredag. Önskar att man kunde slippa den här delen av livet men det går inte 🙁 Men det är en viktig del också då vi inte kan undvika den. Finns ju inte rätt eller fel hur man kommer över någons bortgång, men att ta farväl en sista gång hjälper nog. Känns dock redan som jag har fått mitt farväl efter middagen vi hade för några veckor sedan.. Så konstigt, för några veckor sen levde hon och åt middag. Jag kramade hennes tunna magra kropp och så hej då innan taxin hämtade upp henne.. Hon såg glad ut, tror hon var glad över att vi hade ätit middag ihop familjen. När jag tänker på det förstår jag också vad som faktiskt är det viktiga här i livet. Det är att vara runt dom vi älskar. Familjen. Oavsett om det är blodsband eller inte.

Pappa och resten av hans syskon städar ut hennes lägenhet, det måste vara så oerhört jobbigt. Det om något måste påminna så mycket om när hon var vid livet. Lägenheten hon bodde i var samma lägenhet som jag alltid minnas. Hennes inredning är densamma och samma bilder står (stod) på samma platser.. Bilder på barnen, barn-barnen står där efter alla år. Senast jag var där fotade jag ramarna, tyckte dom var så fina. Har inga bilder på farmor just nu, men pappa sparade några från hennes album som jag kommer få.