Livet förändras..

Något jag reflekterade över i helgen är hur människor ändras. Framförallt människors intressen och sånt som vi väljer att prioritera. Jag har väl alltid varit en ”partytjej” och tyckt om att gå ut på helgerna. Det gör jag iof nu också, men inte på samma sätt som tidigare. Och det är väl inte så konstigt nu när jag är i stadigt förhållande.

Men det märktes väldigt tydligt i lördags när jag var ute med tjejerna. Plötsligt diskuterade dom vad dom skulle göra nästa helg. Jag var inte inkluderad i planerna för det var en singelgrej, vilket jag förstår helt och hållet. Jag är ju inte singel, jag kan inte springa på något singelevent hehe.. Skulle ju vara konstigt! Men det kändes ju också konstigt att inte vara inkluderad i planerna längre.. För annars gör vi tjejer allting ihop, varje helg visste man vad dom andra gjorde även om man inte hängde.

Men samtidigt får man ju tänka från ens vänners perspektiv. Nu för tiden går jag ju istället oftare på parmiddagar och då kanske mina singelvänner känner sig exkluderade. Som att det plötsligt är viktigare än att umgås med ens vänner. För så är det ju inte, iaf inte i mitt fall. Jag tycker det är så viktigt att hitta en balans mellan att vara en bra flickvän och vara en bra vän. För jag vill inte vara den som inte är med mina vänner för jag är i relation. Men samtidigt känner jag att tiden räcker knappt till om man ska ska hinna med alla. För jag har turen och lyxen att ha ganska många vänner nu för tiden, och jag vill ju gärna hinna umgås med alla!

Sen inser jag ju också att saker och ting förändras, liv och prioriteringar. Det är både kul och sorgligt såklart, men jag vill verkligen vara den som kan ha både och. Eller är det önsketanker? Hur tänker ni kring detta? Gärna ni som är äldre än 25, hur har livet förändrats?

Minns ni denna bild? Jennifer idag har fått barn och lever i ett lyckligt förhållande. Inte träffat henne sen det hände, but that’s life! 🙂 Är ju glad för hennes skull, hon verkar så lycklig.

Posted in: PICTURES

You might also like

Sponsored - Icon Mirror Sandra Lindahl - Behöver till sommar-garderoben Caroline Roxy - Birthday dinner at Sublimotion Sandra Lindahl - En vecka med goväder Ellinor Bjurström - En hörna är klar Intervju - Noomi Rapace
  • Sanna

    Jag och min man umgås knappt med vänner av den enkla anledningen att vi har barn och heltidsjobb samt gillar att umgås med varandra allra mest. Vi har också krävande jobb, socialt sätt så när helgen kommer andas vi ut i varandras sällskap. Förr var det fester men vartefter tiden lider har den kvoten blivit nästintill obefintlig- och det är så vi vill ha det. I början dåligt samvete men inte längre.
    Allt har sin tid 🙂

    • Josse

      Jag kunde inte ha skrivit det bättre själv! 😊
      Allt handlar om balans & framför allt att VÄLJA vad man lägger sin tid på.
      Vi umgås i princip bara med par nu & det har fallit sig helt naturligt.
      Jag får mitt sociala på jobbet & hemma vill jag ta det lugnt, pyssla

      • Josse

        Inreda, leka med barnen, hänga med sambon & skapa minnen tillsammans.
        Men, såklart umgås vi också med vänner på varsitt håll när vi vill. Det har bara blivit att vi gillar att umgås själva 😊

  • Cecilia

    Ja, så är det ju. Livet har förändras en hel del. Däremot har jag haft min man sedan jag var 17 år, så hade ingen singelperiod riktigt men har märkt under åren att jag föredrar vänner som har en partner. Så tråkigt när man går ut och någon drar hem med en kille utan att säga något för att hon var så förtjust i honom. Eller sådana som nyss ingått i förhållanden, som ratar en totalt för de får en kille, och förväntar sig att man är där ett år senare när de gjort slut.

  • Julia

    Ja viktigt är nog att man har fler än bara party som gemensamt intresse med sina kompisar, för party kan ju vara lite av en singelaktivitet ibland. Har märkt det med mina ”festkompisar” att det är svårare att umgås med dem när de har hittat pojkvänner. Men en lunch då och då hinner man ju alltid med nångång iallafall !

  • Hanna

    Med åldern blir man bättre på att välja och prioritera. Finns bara tre måsten i livet, födas dö och välja 😊

  • Angelica

    Hej! Jag är 30 år sambo och har ett barn på snart två år. Innan barn så var jag och min sambo ut på det mesta mycket fest, och ett otroligt socialt liv som det ibland inte kändes som om att vi hann med. Idag älskar jag mixen av att ha en trygghet i min sambo som jag aldrig tidigare haft en familj att komma hem till. Men det är fortfarande viktigt att komma ihåg sig själv i allt detta, för mig är det viktigt att göra saker ensam ibland, eller med vänner. Även om familjen just nu är nummer 1 och tar mest tid. Men jag älskar balansen men den kan vara lite svårt att få till/hitta men man får nästan testa sig fram om du förstår hur jag menar. Kram Angelica Bollnäs

  • Matilda Krig

    Gud ja, det är jättestor skillnad! Med risk för att låta lite bitter (vilket jag inte är!) så kan du vara glad över att du är på den sida av förändringen.
    Jag är 31 och nästan den enda av alla mina vänner som är singel och då är det inte alls lika trevligt när alla, inklusive mig, lugnar ner sig 😜

  • Madelene

    Jag har begränsat min ”vänner-tid”.. Jag bor i ett hus med min sambo, en familjehemsplacerad kille på 17 år, min son på 3 år och väntar nästa barn i maj. Jag träffar fortfarande vänner men inte på samma sätt. Jag har två vänner sedan många år tillbaka jag träffar ofta. Vi träffas dock hos mig så att jag fortfarande kan umgås med min familj. Sen har jag en vän som också är mamma som jag försöker hinna med någon gång i månaden/ varannan månad. Sen har man ju de där som inte är nära vänner men kompisar som man har roligt ihop med, där blir det väldigt lite tid, kanske någon gång om året.Sen har jag ock min sambo nya vänner som har barn i samma ålder som vår son och bor nära, vi ses ofta.
    Jag tror att vi (eller kanske mest jag) är en ovanligt social familj som ofta har vänner och familj runt oss.
    Innan barn så var det dock fest varje helg i stort sett för mig och sambon, vi gillade det men känner nu att vi är väldigt klara med den delen av livet. Vi har festat efter vi fått barn med det blir några enstaka gånger om året vid speciella tillfällen.
    NJUT av förändringen, inget dåligt samvete. Allt har sin tid 🙂

  • Tina

    Jag känner lite som så att man måste inte träffa sina vänner hela tiden. Att träffas bara några få gånger om året funkar. Är man goda vänner så vet man att människan ställer upp om det krisar även om man inte setts på längre.
    Huvudsaken är att man visar uppskattning. Frågar ibland över telefon hur personen mår eller dylikt. Grattar vid födelsedagar osv.
    Sen är det givetvis extra kul när man väl träffas och hittar på något kul.

  • Svatantrya

    För festade jag jämt.. levde väldigt destruktivt men trodde att jag hade kul haha. Sedan jag träffade min sambo har allt lugnat ner sig. Vi festar ibland men jag dricker sällan mycket eftersom det ger mig ångest. Oftast umgås vi med gemensamma vänner eller familjen. Det är okej med mig, då jag vet att jag kan träffa mina vänner när jag vill om jag orkar. Sedan är han på turné ganska ofta och då brukar jag passa på att enbart umgås med mina egna vänner och bjuder över tjejkompisarna på middag, går ut och dansar osv 🙂 så det blir en naturlig balans ändå 🙂

  • Lina

    Jag festade väldigt mycket när jag var yngre, numer gör jag det väldigt sällan eftersom jag tycker det blivit långtråkigt. Däremot gillar jag inte parmiddagar heller. Tycker det blir så uppstyltat och trist när de bara är ”singlar” eller ”par”. Jag jobbar hårt på min karriär, och vill gärna ha en mix av alla olika typer av människor när jag är på middag eller om vi går ut på en bar. I min erfarenhet (andra kan ha annan), pratar mest par om sina barn, grannar, vardagsbekymmer osv. Sist jag var på en parmiddag så var det bara huset, grannen med affären med den andra, när paren träffades… Sist jag träffade mina tjejkompisar som har barn, pratades det bara om deras barn i 3 timmar, trots att jag försökte byta samtalsämne ibland.

    Så ja, jag vet inte. Jag vill prata mål (inte nästa apple produkt som kommer ut som de vill ha) och drömmar.

    • Jessica

      Åh hög igenkänning på det! Jag älskar barn (syskonbarn) och mina vänner men när man själv är mitt i karriären så vill man prata annat! Har dock märkt att ses man en och en är det lättare att få utrymme för annat, än när man träffar mammorna i grupp 😉

      • Lina

        Ja det stämmer nog! Jag älskar också barn (vill ha egna någon gång) men när det är flera mammor är det som att det enda de kan prata om är barn? Men det är som du säger, när vi är två är det lättare att prata om annat, kanske då för att jag inte har så mycket att bidra med i barnfrågan haha 🙂 Förut trodde jag att de skulle tycka det var skönt att prata om vad som helst utom sambon och barn när vi alla träffades, för att de just då får vara bara Sandra t ex, inte ”mamma”.

  • Frida

    Jag är 31 och festade som fasen förr, men efter de sista kvällarna ute på krogen började det nästan kännas patetiskt haha, vad höll jag på med liksom? Bor i en liten stad där man känner sig gammal redan som 25-åring på krogen för att de enda som går ut är 18. För ett år sen träffade jag min sambo och vi väntar vårt första barn så prioriteringarna nu är totalt annorlunda och det är såå skönt!

  • A

    Festade och låg runt på ett extremt destruktivt sätt när jag var i tidiga 20-årsåldern. Nu när jag är närmare 30 så har jag två små barn, villa, sambo etc.
    Får fortfarande ibland ångestattacker över mitt tidigare levnadssätt, men sånt är livet. Borde nog gå i terapi men väntar hellre på den berömda väggen, så mkt hatar jag samtalsterapi….
    I övrigt så bryr jag mig absolut noll om vad folk tycker om mig, men det kan vara tecken på depression likväl som mognad så det vet man aldrig:)

  • Mikaela

    Förut festade jag i princip varje helg. Nu har jag sambo och varit tillsammans i 3+ år. Jag tycker absolut inte att det är lika kul att gå ut längre, främst för att jag blir trött vid 12-01 och vill hem. För mig är mina vänner extremt viktiga och det är sambo och familj med. Försöker att se till så att alla mina nära och kära känner sig prioriterade, ibland till den längden att jag inte egentligen gör det som främjar mig. Men, har börjat släppa lite och sluta stressa för att hinna träffa alla. De som bryr sig om en på riktigt förstår att man inte kan prioriteras att träffas varje dag och att man har andra planer eller bara vill ta det lugnt. Vissa vänner träffar jag approx. 1gång/vecka medan andra 1gång/månad typ. Brukar ofta försöka kombinera träna och träffa vänner då träning är något jag ändå gör varje dag, det är perfekt för mig. Två flugor i en smäll.

  • Taylor

    Föressten vilken var det som var Jennifer??

  • Sofia

    Det är verkligen ett pussel det där! Kul att Jennifer blivit mamma dock, hade ingen aning om det 😀

  • Johanna

    Jag är bara 24 men har en son på två år o snart gift. Livet är ett enda puzzel och jag o min bästa väninna festade inte innan vi var föräldrar så vi är inte ut nu heller. Har som inte varit en prio. Men filmkvällar och tjejkvällar har blivit mkt mindre av då man ska räcka till för alla. Ibland vill man bara sitta i en egen bubbla och inte behöva bry sig om något. Men absolut vissa dagar så skönt att komma ut och umgås med min väninna. . När vi kan och när vi har ork. . 😊 det går och puzzla. Sen ngt jag lärt mig är att ålder har inget med mognad att göra. Alla är vi så olika och vackert unika 😊 vänskap finns där fast den får komma lite längre ner på listan.

  • Madeleine

    Det är svårt. Själv är jag en partygirl, men har varit tillsammans med min sambo snart 8 år och han är ingen som gillar och festa. Ibland saknar jag att vara ute varje helg. Kanske hade jag inte festat klart innan jag träffade han. haha 😛 men jag är ändå nöjd att inte dricka och festa lika mycket. Så jobbigt just nu, glitter klänningar överallt i butikerna. Men tur att jag ska på tjejparty till helg med tema Bling bling 😉 Woop woop party 😀

  • MaryCaroline

    Ja, vad ska man säga? Är 32, sambo sedan 10 år tillbaka och mamma till en tjej på 5 år. Innan barn var livet inte lika värt att leva. Festade inte ofta, men när det väl hände var det ganska destruktivt. Synen på livet förändras verkligen när man blir äldre och får barn. Man prioriterar livet annorlunda, barnet och familjen betyder allt. Festa existerar inte längre och även om man skulle vilja finns inte ens orken till det. Det är liksom jobb och familj man hinner med, och det är helt ok att man inte festar. Och inte umgås med vänner heller. För sånt har man inte tid med. Jag har mitt och dem har sitt, nästan alla vänner har också sina jobb och sina familjer och flera ungar. Ingen har tid liksom. Det man prioriterar när man blir äldre är väl mer familjen och hur man själv mår, för det känns ännu viktigare när man blir äldre för att man ska orka med allt som hör livet till när man är över 30 och har jobb och barn. Sedan prioriterar jag väldigt mycket att vara hemma när jag är ledig, tycker det är superskönt, hemmets lugna vrå liksom och att få umgås hemma och vara för sig själv, har blivit väldigt hemmakär på senare år.

  • Lisa

    När man får stadigt förhållande och barn dvs familj o jobb hem mm så har man inte lika mkt tid med vänner det hör till ungdomen och skoltiden. Nu umgås man med familj, släkt och tex parmiddagar ibland. Sen sköter man hemmet, reser, jobbar, trädgård, handling. Vänner kommer och går. Familjen viktigast. Har man tur har man någon barndomsvän kvar. Och pratar ibland med vänner som man inte bor med i samma stad i tfn. Festa finns inte på kartan när man har barn tycker jag. Få barn och uppfostra dem är tufft men ger en otrolig mening med livet, rutiner och balans även om det är svårt ibland.

  • hanna

    jag har inte varit singel sen jag var 16 år och jag har aldrig varit ute och festa, nog varit med vänner men vi har aldrig druckit och sånt. Det är något som jag aldrig har känt behov av, har nog haft kul ändå 😉 Idag är jag gift och gravid. Jag trivs bäst när jag är med min man. Vi är mestadels med våra familjer men också med vänner som också är gifta eller är i förhållande. Vi båda två är bara 21 år gamla. Skulle inte vilja byta liv för en sekund! 😊

  • lina

    Hej, jag fattar hur du menar, jag har själv aldrig varit en partytjej, är 20 år och varit tillsammans med min sambo i 4 år, har alltid haft roligt utan alkohol och vi har umgåtts mycket tillsammans med andra par också på middagar eller vinkvällar tex.. känner alltid att det är svårt med att hinna med att vara med alla sina singelvänner, har jobb och hund så då man slutat jobbet kommer man hem och vill umgås med hunden och sambon, sen på helger umgås vi mycket tillsammans med andra par vilket jag tycker är trevligt då detta är både mina och sambons vänner.. men förstår din känsla är svårt att hitta en bra balans!

  • Emelie

    Jag är 29 år och vännerna träffar jag allt mer sällan. Nu har jag iofs flyttat till en annan stad 20 mil bort för mitt förhållande men även innan dess blev det mer sällan för kompisarna hade sina förhållanden och en del hade barn tom. Innan jag träffade min kärlek så var det så klart lite trist fast samtidigt var det absolut inte så att jag kände mig bortglömd heller. Utan man umgicks när tid fanns och ville man ses oftare fick man acceptera att barnen var med också, vilket jag inte hade någonting emot. Hellre det än att inte ses alls. Men jag tror speciellt folk med barn tror att deras vänner utan barn inte ville ha så mycket med en att göra längre, fast oftast är det inte så.
    Nu för tiden umgås jag mest med min pojkvän, en del med hans vänner, familjen när jag åker hem över en helg eller dom kommer till oss och vännerna hemma kommer tyvärr sist men vi har tur att leva nu med fb, instagram, etc. så att man ändå kan hålla koll på varandra 🙂

  • M

    Livet har och kommer sannerligen att förändrad massor. Jag har varit i ett seriöst förhållande de senaste 7 åren men jag minns fortfarande hur jobbigt det var i början. Jag ville gärna vara på två ställen samtidigt och oavsett hur jag valde så gnagde det i magen… jag gick från att vara ett riktigt partydjur till att bli en riktig ”toffel” och jag förstår klart att det blev konstigt hos mina singelvänner. Samtidigt insåg jag ganska snabbt att de var inga riktiga vänner utan bara ”festkompisar”. Vi fortsatte ses en gång i veckan för middag och fest men det rann tillslut ut i sanden. De fick mig att känna mig tråkig…
    idag har jag få men väldigt nära vänner och prioriterar min familj/extrafamilj och sambo. Men när jag vän träffar mina tjejkompisar så är det 110 % fokus på dem, verkligen se till att få kvalitetstid tillsammans. Lägga undan telefonerna och bara prata ovh skratta. Det ger mig såååå mycket mer än det lite ytliga hänget jag var i för 7-8 år sedan. Jag tror att du kommer hitta din balans mellan kärlek och vänner. Det tar lite tid och skaver lite i början men löser sig på sikt 🙂

    Måste verkligen poängtera att din blogg fått sig ett lyft på sistone! Innehållet och texterna känns så mogna i förhållande till för bara något år sedan. Och detta är såklart positivt!! 😊

  • Sofie Karlsson

    Klart livet ändrar sig och det är så livet fungerar det viktiga är att man lever sitt liv fullt ut oavsett ålder vi värderar olika och det ska så vara thats life !!!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *