Stress

Som ni vet har jag inte mått så bra på senaste, jag har gråtit typ varje dag. Men som tur är har jag mått bättre den senaste veckan, och det är jag så glad och lättad över. Jag mår fortfarande inte bra, jag är fortfarande ledsen men jag har väl hittat en punkt där jag inte orkar vara ledsen mer.

Något som jag dock tycker är jobbigt är att jag har haft så svårt att sätta ord på mina känslor, jag vet inte om jag faktiskt är ledsen eller om jag är frustrerad. Inte för det spelar någon roll vilket ord jag sätter på det, men när jag försöker förklara för människor omkring mig vill jag gärna berätta så gott som jag kan så folk förstår varför jag är som jag är. Men jag ett ord som jag har nämnt om och om igen är ordet stress. Och det beror ju på att jag faktiskt är sjukt stressad, men över vad? Jo jag är stressad över att jag inte vet vad jag vill här i livet, medan mitt tidigare förhållande dör ut gifter min polska barndomsvän sig. Jag antar att det tisslas och tasslas om varför jag väljer att lämna en säkerhet (i Polen är det väldigt viktigt med giftemål och relationer) och det undrar jag med.. And guess what, det stressad skiten ur mig också.

Sen är jag stressad över att saker händer mig som ligger utom min kontroll, för jag har börjat inse att jag är ett kontrollfreak. Jag känner även stress över att jag inte vet vad jag känner, jag kan inte sätta ord på det. Stress finns också såklart över att jag måste prestera varenda dag. Den här försbaskade stressen.. Som en sten på mina axlar tacklas jag med den här stressen. Men sen kan jag inte låta bli att undra om vi har växt upp med den, iaf här i Stockholm? Känns som vi alla är smått stressade och ständigt smått förbannade. Råkade stöta till en kvinna inne på H&M i lördags (lösningshelg innan jul) och vet ni vad som hände? Jo hon skrek åt mig, och vet ni vad jag gjorde då? Tog ett djupt andetag, försökte lugna ner mig men det funkade inte. Jag skrek åt den jäkla kärringen tillbaka! Jag vart så förvånad över min reaktion samtidigt jag tyckte det var så skönt. Jag började till och med att skratta åt situationen, och sedan vart jag arg igen över att hon skrek, sen började jag skratta igen.. Hör ni hur knäppt det låter? För det jag gör..

Jag är fruktansvärt rädd över att gå in i väggen, hör att fler och fler gör det och jag vet inte om jag närmar mig den där väggen mer och mer för varje dag som går. Jag kan bli lite rädd för mig själv för jag känner att just nu krävs det inte mycket för att jag ska brista. Tänk om jag förvandlas till en galning som börjar skrika åt folk bara för att dom tittar på mig? Där står jag mitt på drottningsgatan i julhetsen och skriker ”TITTA INTE PÅ MIG!!!” Eller tänk om jag en dag blir tokig över att några barn spelar fotboll i min närhet så jag tar deras boll, kastar iväg den medan jag stirrar på dom och tuggar fradga som en.. Rabieshund! Ja det hade varit något..

OCH NU RINGER DEN DÄR JÄKLA 8 ÅRINGEN IGEN FRÅN ETT ANNAT NUMMER, HELP ME GOOOOOD!!

Posted in: PICTURES

You might also like

Sponsored - Icon Mirror Sandra Lindahl - Min helg! Intervju - Noomi Rapace Ellinor Bjurström - En hörna är klar Sandra Lindahl - Spontanare till Umeå Sandra Lindahl - En vecka med goväder
  • Sara

    Tycker du ska gå.till en kurator, det gjorde jag för ett tag sen.och var jätte rädd för att prata om mina känslor.med någon främmande men det hjälper, man får hjälp, ser det på.annat sätt, kan prata ut utan att vara orolig att någon annan får höra det. Det är som en tyngd lyft från mina axlar och hjälpt mig enormt mycket så det är ett tipps innan det går.För långt kan man försöka göra något åt det innan man hamnar i den väggen, vi måste ta hand om varandra ❤

  • Tilda

    Oooom jag känner igen mig i det där. Det värsta, för mig iaf, är att när jag blir så stressad som jag är just nu i livet så blir jag bara helt handlingsförlamad och passiv och känner att jag bara vill ligga och gråta och sova for ever… Way to go. Hoppas du mår bättre snart! Kramom

    • Erica

      Isch har precis likadant de är hemskt. Och så mår man sämre av att man inte kan eller orkar göra något 🙁

      • Tilda

        Ja, så dumt… Blir en ond cirkel. 🙁 Som tur är så blir det ju bättre igen om man lyssnar på kroppen och kommer på vad som är fel. Om nu det som stressar en löser sig då vill säga. Hoppas du hittar styrka att ändra på din situation och jag hoppas att det som stressar dig löser sig <3 Detsamma till dig Alexandra!

  • Therese

    Jag lyssnade på en ljudbok som heter Tänk om- du stressar i onödan. Tyckte den gav en väldigt bra insyn och den fick iallafall mig att tänka till. Den var inte lång heller så man vart inte uttråkad. Jag kan verkligen rekommendera den.

  • Emilia

    Jag var väldigt nära att gå in i väggen för tre år sedan på grund av stress. Mådde fruktansvärt dåligt och gick runt och mådde illa hela tiden. Det är fruktansvärt att vara stressad. Det viktiga (tror jag) är att fundera över vad det är som gör att man blir stressad. Din situation tolkar jag är ditt uppbrott från din fd partner bland annat. Jag förstår att du blir stressad när många börjar ”slå sig till ro” när de är i 25 års åldern, gifta sig och kanske bilda familj. Men ta det lugnt! Du är 25 Alexandra! Du är ung, vacker och säkert supertrevlig du behöver inte känna stress även om det är helt okej om du gör det. Minst lika ”naturligt” att slå sig till ro när du är 35, eller 45 om det är det du vill. Försök att bara stanna upp och andas och tänka ut din situation, acceptera och gå vidare sedan lägger sig förhoppningsvis stressen angående just den situationen. Kram på dig!

  • Jessica

    Måste bara säga att du verkar som en så himla gullig tjej Alexandra, och verkligen har växt som person under åren. Om du behöver ta tid från bloggen för att varva ner så är du värd det. Hoppas att du mår bättre snart.

  • Anna

    Ibland när man blir sådär stressad så går man helt upp i sina tankar, man blir sina tankar.

    Men du är en stark tjej! Du klarar det!
    Det kommer gå över och de kommer bli bättre.
    Det är ok att man inte tror att man har kontroll eller ”ordning” på sitt liv ibland.
    Konstingt nog brukar de bästa vara att acceptera och tänka på att man inte är mer än människa.
    Man gör så gott man kan. Inte mer.
    Du är bra som du är även om du inte gör alla domdär grejerna dom du tror att du ”måste” göra! ?

  • Anna

    Lyssna på dina läsare och gå och prata med en professionell psykolog. Du kanske tom kommer till insikt om att det här inte egentligen är vad du vill göra. Du är bara 25 (?) och har hela livet framför dig och det finns gott om tid att för att studera till något du verkligen skulle vilja göra. Kanske något helt utanför att vara en ”officiell person”. Tror inte du behöver vara orolig för att folk ska peka på dig och prata om dig om några år när du tex sitter på ett kontor och jobbar med marknadsföring inom sociala medier. Folk glömmer snart. Det kommer nya ”Kissies” hela tiden (kanske det som är en del av stressen).
    Beundrar dig för att du skriver dessa inlägg (inte för att det kanske passar sig att nämna just nu, men du skriver faktiskt bättre och bättre) och hoppas verkligen inte – vill inte tro – att det är en massa ”hitte-på” bara för att du har bloggtorka och för att få kommentarer.
    Lycka till – lägg lite pengar på att gå och prata med någon. Du har säkert som oss alla egenföretagare en företagsförsäkring som innefattar ca 8 timmar hos en psykolog (och fler om psykologen och försäkringsbolaget anser att du bör fortsätta.

  • Emma

    Ta och boka en tid hos din läkare och ta tag i det innan man går in i väggen skulle jag säga. Alla mina tre föräldrar har gått in i väggen och det tog dem alla år att återgå till sitt arbete (den tredje har inte ens gjort det trots 3 år från arbetet). Tro mig. Man blir som en grönsak och kan inte ens umgås med vänner under några år. Det är inget man vill hamna i :<.

    Eller så blir det så som med mig. Jag ringde läkaren för jag trodde jag gick in i väggen när det egentligen var djup depression.

    Ta hand om dig <3

  • Lina

    Gör dig själv en tjänst och dra ned på tempot en stund. Annars kan det bli långvarigt. Bättre pausa innan det går för långt. Ingen tackar dig för att du klappar ihop. Du är inte mer än människa. Ta vara på dig.

  • Susanna

    Känner med dig!För tre år sedan var jag långt nere i en stressgrop, psyket sa pang en dag. Även om det kändes vidrigt så är jag på ett sett tacksam för det fick mig att ta tag i saker och fokusera på sådant som får mig att må bra t.ex sortera bort dåliga relationer och lägga mer tid på de som får en att må genuint bra och börja måla igen. Det som hjälper mig idag är att acceptera vart jag är just nu och försöka vara stolt över att vad jag åstadkommer. Min plan var inte att bo hemma och börja på högskolan när jag var 30år men saker händer på vägen i livet och jag försöker att inte jämföra mig med andra. Ingen bär på samma ryggsäckar och ingens väg i livet är lik den andras. Allt kommer ordna sig, det är okey att må som en skitkörv i perioder. Ibland är det nödvändigt för att livet ska bli bättre. Var snäll mot dig själv, du är bara människa och det finns ingen som tackar dig för att du pressar in dig i väggen. Ta hand om dig nu, du är grym, stark och verkar vara en riktigt härlig person.

  • Emeli

    De flesta har skrivit det jag själv tänkte:
    Känner sååå igen mig.
    Prata med någon.
    Sjukskriv dig/ ta en lång ledighet från allt vad Kissie heter.
    Var rädd om dig.

  • Susanne

    Vad jag känner igen mig. För en månad sedan fick jag en allvarlig panikångestattack på jobbet pga stress, svårigheten att sätta ord på sina känslor, pressen man sätter på sig själv att alltid vara perfekt.. Sociala medier ger en hemsk bild av verkligheten som man hela tiden försöker leva upp till. Jag har varit sjukskriven från jobbet i 2 veckor nu och har fått tillbaka krafterna, fått tid att tänka på vad jag vill och vad som egentligen är viktigt i livet. Det låter som att en paus skulle kunna hjälpa dig oerhört, måste vara väldigt svårt att aldrig kunna göra det, i din position. Stänga ute världen ett tag. Bara tänka.
    Lycka till med allt, jag hoppas att du lyckas finna lugnet!

  • Joline

    Tusen kramar till dig!❤️

  • Fia

    Du borde ta dessa tecken/känslor på allvar innan de går så långt att de antingen går in i väggen eller hamnar i en djup depression. Den viktigaste personen i slutändan är du själv.. Att du gråter varje dag är ett sätt att få ur känslorna. Ja vet att de är skit svårt, men försök ta en dag i taget o planera inte så långt fram för det om något kan vara väldigt stressande.
    Va rädd om dig ❤️

  • camilla

    Hej fina du, det här låter kanske lite knäppt men gör en koll på dina blodvärden med vitaminer och så. Självklart så är det inte bara därför man känner stress eller annat jobbigt men det kan påverka mycket, särskilt B- och D-vitamin. Kramis ❤️

  • anonym

    Bra du skrek tillbaks till tanten. Jag tycker på bara 10 år vi fått sämre samhälle. Funderar ibland flytta till landet. Alla bara stressar o mår sämre. Synd det blivit så.

  • Nettan

    Tror du behöver prata mer med någon. Blir bara värre när man håller det inom sig och man packar på lager på lager. I know 🙂 Så antingen prata av dig mer med vänner eller boka tid till en psykolog.

  • Jannice

    Usch vad jag känner igen mig i det du skriver, jag var själv där för 2 år sedan 🙁
    Mitt tips är att prata med någon kurator eller så, mindfullness funkade också bra på mig.
    Ta hand om dig ♥

    Jag skulle bli så otroligt glad om du och dina läsare ville rösta på mig i Hårkontrolls modelljakt, på måndag utses finalisterna och jag vill väldigt gärna vara en av de tre! 🙂
    http://www.harkontroll.se/tavlingsbidrag/jannice-skoglund
    Ha en fin dag!

  • Hanna

    Hej! Säkert flera som tipsat redan om samma saker men här kommer några tips:
    1) gå på något hårt träningspass och få ur dig lite ilska på en sandsäck eller så, ibland kan det vara sjukt skönt att få slå och sparka loss på något som inte kan gå sönder
    2) bearbeta sorgen i lugn och ro, på det sätt som passar dig bäst; antingen älta om och om igen med en kompis, en psykolog eller kurator, eller så är du den som vill kanske prata om alla känslorna en gång sen får det vara nog. Det vet du bäst själv men bär det bara inte inom dig. Ps se upp för läkare som genast vill skriva ut antidepp.
    3) ta en liten stund varje dag och känn tacksamhet. Låter fånigt men jag personligen blir så lugn och lycklig när jag tackar för allt, exempelvis min familj, att jag har boende etc. Egentligen tacka för saker man tar för givet helt enkelt. Jag personligen tackar gud men om man ej tror på något så kan man ju bara känna tacksamhet till livet eller sig själv och sina närmaste. Vet dock ej om det fungerar lika bra då hehe:)
    4) Tidsinställ en massa inlägg och ta semester, ta paus från ALLA sociala medier och bara försök varva ner.
    5) ang ungen som ringer ta kontakt med föräldrarna. Var lugn och saklig när du förklarar ditt ärende, även om det känns som att du vill skrika ”få pli på er ungjävel annars polisanmäler jag er och socanmäler”

    Ha det bra !

  • Mathilda

    Hej Kissie
    jag är ingen expert men tycker det låter som du har extremt höga krav på dig själv. Just nu när du är så stressad och även ledsen ibland så kan det vara extra svårt att veta vad man vill med sig själv, livet och framtiden. Det blir bara kaos när man tänker på det och man mår värre. Just nu är kanske helt enkelt inte rätt tidpunkt att fundera på sånt där. Ge dig själv ett break och låt dig bara vara i nuet just nu och ta hand om dig. Gå på massage, umgås med familjen och vovven och bästa lojalaste vännerna. Det blir bättre men kan vara svårt att tro det när man är lite under isen
    Kram

  • Alice

    Har läst din bok och vill bara säga två saker: Det är så förbannat modigt av dig att våga gå ut med allting, ”normalt” osäkra människor hade bara förträngt alltihop. Men framförallt, herregud vad jag önskar att jag hade läst den här när jag var 15. Nu sådär tio år senare har jag ju klarat mig ganska bra men tänk att få slippa känna sig ensam bland äldre stockholmskillar som super ner en och får en att känna sig värdelös. Massa kramar och kärlek! <3

  • Diana

    vet du vad förutom att jag älskar din ärlighet i inlägget och får det att bli ett av de bästa inläggen genom tiderna så vill jag säga att du är redan påväg in i väggen tror jag. Jag känner igen allt du säger, alla går in olika hårt i väggen men du verkar vara på god väg. Nu är det extra viktigt att varva ner, ta det lugnt, andas, ta inte på dig mer grejer på bloggen/jobbet, ha inte krav på dig själv. Jag är också rejält kontrollfreak och det är inte lätt att vara det, inte med barn och inte med en man heller. Men jag har turen att ha en man som är gjord av tålamod och förståelse som orkar med mina sidor på gott och ont. Mer än vad jag kan säga om mig själv. Men att lära sig släppa kontrollen kan jag inte säga att du kan för det kräver hjälp, kanske psykolog? inte vet jag för jag själv har kvar den biten ganska mycket och jag är sönderstressad av en massa olika saker i mitt liv jag med men det hela kommer till att se vad man kan göra åt det. Ta bort, eliminera sånt som kan göras något åt. Tex kapa jobb för tillfället, minska på något, ha mer tid för dig själv, promenera!!! eller träna, supervitkigt för att må bra, gå hos psykolog, gå på spa, har du en vän som kan låna hus/boende på landet, DRA! Skippa det här stressiga Stockholm, socialamedier gör det också värre, alla bilder, vad alla gör, allt man borde göra. Eliminera!!

    Fan Alexandra, hoppas du snart mår bra igen.

  • Sofia

    För det första, du är bara 25 år. Du vet inte ens om du över huvud taget vill bilda familj och allt det där, så släpp alla tankar om äktenskap och sånt. Det är ingen brådska. Det är framför allt totalt oviktigt. DU är den viktigaste personen i ditt liv, så känn efter vad DU vill.

    För det andra så låter det som att du behöver lära dig att lägga undan tankar på saker du inte kan göra något åt. Det behöver jag också bli bättre på, det är så jävla svårt. Men samtidigt så är det mycket som händer i ens liv som man inte kan påverka eller åtminstone inte kan göra något åt för tillfället. Då är det fruktansvärt onödigt att gå runt och ha ångest över det och bli stressad!

    Ett tips är att du sätter dig ner och skriver ner allt du vill och behöver göra. Gör en lista med sånt som ska göras inom ett par veckor och en separat lista för sånt du vill/behöver göra i framtiden. Då har du allt på print och du kommer se att det inte finns någon anledning att stressa. 🙂 Du kommer se att ”men herregud, jag har ju massor med tid över den här veckan, och de där grejerna har jag flera år på mig att göra” och då känns det säkert bättre. Man blir så jävla irrationell när man bara har massor av saker som snurrar i huvudet. Får man ner det på papper så kan man prioritera och sortera bland sina tankar och då makear allt lite mer sense. 🙂

    Lycka till och ta det lugnt! Du har hela livet framför dig så fokusera på att må bra.

  • Sofia

    Vet du vad du borde göra förresten, om du behöver komma bort från allt ett tag? Åk på en sån där träningsresa eller yogaresa! Då får du sol och värme, du kommer bort från Sverige där alla vet vem du är, du får träna, promenera runt, lyssna på musik och bara vara. Du vill antagligen inte vara helt ensam med ett tomt schema (det kan vem som helst bli deppig av), men ändå ha tid till att bara vara ifred och fundera.

    Det kanske inte alls passar dig med en sån resa, men det låter som att du skulle behöva något sånt där man bara kopplar bort sociala medier och fokuserar på att må bra.

  • Mikaela

    Hej Alex!
    Jag tycker om att läsa din blogg men tänk på att inget är värt ditt välmående!

    Ta en blogg paus och bry dig inte om vad andra säger. I värsta fall kan du ju bara lägga in tidsinställda inlägg.

    Ta hand om dig
    Massa kärlek från mig

  • Ellen

    Hej Alexandra! Precis som många över skriver så skulle jag rekommendera dig till att gå och prata med någon. Stress är farligt och är en stor anledning till att så många lider av psykisk ohälsa. Man måste prata om det!
    Jag hoppas verkligen att du orkar ta hand om dina ”problem”, då du verkligen är en stor förebild för sååå många yngre och detta på ett positivt sett. Du visar att man inte alltid måste vara på topp och att det faktiskt är okej att må dåligt ibland.

    Kram <3

  • Emmy Laursen- www.emmylaursen.se

    Jag tycker verkligen att du ska prata med någon som du känner lyssnar och som du litar på!

  • Pernilla

    Känner igen mig väldigt mycket i det du beskriver. För ett tag sedan hade jag det likadant, kom hem från jobbet och bara bröt ihop. Min stackars pojkvän satt och höll om mig och så fort jag slutade gråta och tog några andetag kom det tillbaka, så där satt jag i hans famn i typ en timme. Vi måste bli bättre på att säga ifrån och ta hand om oss själva mer. <3

    Stor kram till dig.

  • Malin

    Hej! Jag måste bara stödja det du säger. Jag tror absolut att folk som är uppvuxna i Stockholm är uppväxta med stress. Stockholm ÄR stress. Jag själv flyttade till Stockholm för 1,5 år sedan för att plugga. Det bästa valet jag gjort, men fy vad stressigt där är! Just nu njuter jag av stressen, det känns som att jag gör något med mitt liv och när jag är stressad så känns det som att jag får mycket gjort.

    Det finns ju dock en gräns, vilket jag hoppas att jag även kommer märka om jag är nära på att övertrassera den gränsen. Precis som du.
    Du vet att du är stressad och du vet att du är nära att gå över den här gränsen. Ta vara på att du är så klok och känner dig själv så bra! Trappa ner, sök hjälp hos psykologer eller hitta någon som kan hjälpa dig med allt du gör!

    Än är det inte försent, så tag vara på det!

  • Hanna

    Jag tycker definitivt du borde fundera på att gå och prata med någon! Men kanske också skaffa en assistent? Bara någon som kan göra ett veckoschema åt dig, boka in tider osv. Det är otroligt hjälpsamt att ha allting man ska göra framför sig men kan vara väldigt stressigt att skriva upp schemat själv. Det kanske skulle hjälpa!

  • Matilda Danielsson

    Alexandra <3 jag har exakt samma känslor som du verkar ha just nu, är också stressad. Jg är stressad över vad jag vill göra om några månader, om något år – om flera år, ja. Sedan har jag ett kontrollbehov av dess like jag med. Vill alltid ha kontroll på allt men det går ju inte, hur kul hade livet varit då? Inte så kul. Här skriver jag om liknande tankar: http://matildadanielssons.blogg.se/2016/november/vad-fan-gor-jag.html

    Kram och ta hand om dig, umgås med fina människor och ät choklad så kanske det blir aningen bättre <3

    • Kissie

      på något sätt känns det skönt att andra går igenom liknande känslor. inte för jag vill att någon annan ska må dåligt, men du förstår?

      <3 krya på dig!

  • A

    Tänk så här, det som ska hända kommer att hända – oavsett om du stressar över det eller inte. Samma sak med det som
    Inte kommer att hända – all stress är negativa tankar som bidrar till negativa känslor. Du är i 20-årsåldern, den bästa tiden att hitta sig själv: ta hand om dig, på alla sätt. Det finns en mening med precis allt som hänt dig, alla vägar du får vandra på leder dig till den rätta vägen vare sig du stressar eller ej. Slappna av, andas djupt och se så långt du kommit. det låter såååå klyschigt men allt löser sig verkligen. Det kanske tar månader, år, årtionden men en dag kommer du vakna upp och inse varför allt hände när det hände och vad meningen var. Tills dess, njut av all kaos (släpp stressen) fokusera på det som får DIG att må vra, kliv ur din comfort zone och tänk på allt fint som väntar dig! Att stressa över något som inte hänt, eller något som inte ens kanske händer är som att gå runt med ett paraply utfall det skulle börja regna, mörkt och onödigt dessutom stoppar du solen från att skina på dig! Stor kram, allt löser sig

  • Jennie, Lova och Pol

    Du måste stressa ner. Jag vet hur svårt det är, särskilt när man har ett jobb som går ut på att prestera och du har dessutom ”kravet” på dig att alltid vara perfekt och på topp. Men det är inte värt det.
    Jag var sådan innan, skulle vara den duktiga tjejen på jobbet, (jobbar på socialtjänsten med missbrukare) driva min hundblogg, vara den perfekta dottern, flickvännen, kompisen, medmänniskan… och till slut gick det inte mer. Jag fick problem med huvudet, fruktansvärd huvudvärk som inte gick över, yrsel, hjärtklappning, värk i kroppen och blev bara tröttare och tröttare. Fick även problem med mitt humör, jag som annars är så lugn kunde bli tokarg på två sekunder eller kunde börja gråta helt utan anledning. Utreddes för hjärntumör, gjorde två akuta ekg och blev bara sämre och sämre. Missbrukade redbull och koffeintabletter för att orka jobba och spenderade all fritid i sängen. En dag vaknade jag och kunde inte röra mina ben. Ringde mamma och skrek att jag var förlamad, haha. Ett telefonsamtal senare med min läkare och så blev jag heltidssjukskriven. Det tog mig 9 månader att komma tillbaka till jobbet. Idag, 1.5 år senare så jobbar jag 50% och även om jag är betydligt bättre så är jag långt från frisk. Energin är liksom borta, huvudet spökar fortfarande och mitt minne är fortfarande rejält försämrat, jag måste skriva ner att för att inte glömma. Jag har glömt vart jag bor, kört förbi jobbet och bara fortsatt framåt, åker och handlar men glömmer vad jag ska köpa… Ja, listan kan göras lång. Tyvärr förstår man inte hur sjuk man kan bli av stress innan man är där. Denna kommentaren kanske betyder noll för dig, du kanske inte ens läser den. Men OM du gör det så hoppas jag att en varningsklocka ringer inom dig. Du verkar vara en fantastisk tjej – ta vara på dig själv medan du kan! Gör inte samma misstag som jag och många andra med mig. För det är inte värt det! Mycket kan man köpa men inte hälsa…

    Och du, gällande kärleken… den kommer. Många av mina vänner gifte sig och/eller skaffade barn i 20-25 års åldern och idag är de flesta skilda eller separerade. Själv hittade jag min prins vid 28 års ålder och fyra år senare är det fortfarande vi med två hundar och nästa år ska vi bygga hus. Det finns absolut en fördel med att träffa någon när man är mer vuxen, mer färdig som människa och mer medveten om vad man vill ha och vad man behöver i en relation för att må bra. Din tid kommer! <3

  • hanna

    Fina du, ta hand dig själv. När du väl har slagit i botten är det jobbigt att ta sig upp igen. Om jag var du skulle jag försöka hitta en psykolog eller liknanade så du får rätt verktyg för att hantera stressen. Tänk på att du är det viktigaste som du har, man har alltid bara sig själv i slutändan.
    Massa kramar till dig <3

  • enna

    Förstår precis hur du känner dig. Jag själv kan tycka man är stressad nästan hela tiden orolig. Så jobbigt.
    Men såg att vissa hade tipsat kurator eller psykolog och jag ger dig det tipset också. Jag kan tänka mig att många tycker det är pinsamt att gå till tex kuratorn. Tycker själv inte det är så pinsamt. Jag tror det kommer hjälpa dig till en viss del <3
    Hoppas du mår bättre snart!

  • Latifa

    Jag hade ett super aktivt liv. Varje helg gjorde jag något. Jag hade fyra olika jobb och en massa förtroende uppdrag…. Jag började gråta kunde inte sova. Blödde näsblod utan anledning. Orkade inte sminka mig. En dag när jag vaknade hade jag ingen känsel i händerna. Åkte in till SÖS akut. Jag hade drabbats av stress. Nu flera månader senare har jag fortfarande problem med min hälsa stress påverkar hela kroppen. Jag önskar jag reagerat tidigare….
    Ta tag i det nu, tro mig du vill inte gå in i väggen?

  • Maja

    Jag tror att det är otroligt viktigt att lyssna på kroppens varningssignaler. Att ta dom på allvar. Förr eller senare stänger kroppen av. Kan vara både fysiskt eller psykiskt. Jag har en partner som jobbade långa dagar, stressade osv osv. När han senare gick in i väggen gick det riktigt långt. Han blev psykiskt sjuk och fick stora problem med psykoser. Hans hjärna orkade helt enkelt inte mer, den stängde av. Jag skriver inte det här för att skrämmas. Utan mer för att tala om hur långt det faktiskt kan gå. Lyssna till dig själv och din kropp. Du förtjänar att må bra! Glöm aldrig att det är det som är viktigast av allt! Ditt välmående. kram!! <3<3

  • ML

    Tror det vore bra för dig med en paus. Inte typ en härlig resa eller så (jättenice såklart men är ofta inte det som kroppen vill egentligen) utan typ en månad då du inte jobbar eller åtminstone minskar på jobbet väldigt mycket. Som andra skrivit, man måste ta en paus när varningstecknena kommer och inte när det redan är för sent.

    Man brukar säga att går man in i väggen pga stress så tar det lika lång tid för kroppen att återhämta sig som den tiden man stressade. Alltså så är det självklart inte för alla. Men generellt sett så har du stressat sönder i 2 år säg, kan det ta upp till 2 år för kroppen att kunna komma tillbaka. Nu är det hårddraget såklart men poängen är – ta detta på allvar!

  • Sofia - bipolär och f.d laestadian

    Låter som att du behöver ta en längre stund till att koppla av. Alla hamnar ibland i såna här sidospår där livet inte går som på räls. Kram <3

  • emiliesbeauty

    Usch, förstår vad du menar :/

  • Anonym

    Du får klara dig själv
    lilla gumman jag bryr mig inte.

  • Viktoria

    Det låter onekligen som att du är mycket nära en utmattning. Talar av erfarenhet.
    Bromsa medan du kan. Alltså dra handbroms och tryck på bromspedalen på samma gång.
    Gå till en KBT terapeut och låt det ta tid. Dra ned på inlägg till Max ett om dagen kanske inget de dagar du inte orkar.

    När roliga saker känns tråkiga är man nära.

    Lycka till.

    Slår du i väggen vet du inte hur hårt så det är bättre att verkligen tvärbromsa.

  • Augusto de Arruda Botelho

    I really like your blog.. very nice colors & theme.
    Did you make this website yourself or did you hire someone to do it
    for you? Plz answer back as I’m looking to create my
    own blog and would like to know where u got this from. thank you

  • Lara

    Hmm it looks like your blog ate my first comment (it was
    extremely long) so I guess I’ll just sum it up what I
    wrote and say, I’m thoroughly enjoying your blog.

    I as well am an aspiring blog blogger but I’m still new to everything.

    Do you have any points for newbie blog writers? I’d certainly appreciate it.

  • Augusto de Arruda Botelho

    I’m not sure where you’re getting your information, but
    great topic. I needs to spend some time learning more or
    understanding more. Thanks for excellent info I was looking
    for this information for my mission.

  • Arlette

    Have you ever considered publishing an ebook or guest authoring on other sites?
    I have a blog centered on the same information you discuss and would love to have
    you share some stories/information. I know my audience would enjoy your work.
    If you’re even remotely interested, feel free to send
    me an e mail.

  • Marcus

    Hej,

    Utmattningssyndrom är vanligt och oftast helt onödigt.Kolla gärna in SPOTstress blogg om stress. Där finns konkreta och handfasta tips på hur stress kan motarbetas. Tipsen är fria att insupa för den som är intresserad http://www.SPOTstress.se/blogg-om-stress

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *