Alltså jag kan bli galen på mig själv.. Först kan jag vara sjukt uttråkad och tänker ”ingenting händer mig” fast jag vet innerst inne att det verkligen inte alls är sant. Jag gör saker hela tiden och jag tror absolut att folk är avundsjuka på vilket ”fartfyllt liv” jag har. Sen när någonting spännande faktiskt händer blir jag först glad och exalterad, men det kan snabbt gå över till stressad om det inte går enligt planerna. Sen blir jag irriterad över att det är för mycket saker som händer på en och samma gång, då kan jag ställa in massa roligheter bara för jag inte pallar. Sen blir jag uttråkad när jag har gjort det, och då börjar hela cirkeln om igen..
Det här gäller det mesta i mitt liv, killar, relationer, utseende och saker. Jag är definitionen av ”vill ha det jag inte kan få”. När jag är singel vill jag ha en pojkvän, när jag har pojkvän tycker jag det är för tryggt och tråkigt. När jag är blond är jag för blond, när jag är mellanblond är jag feg och tråkig och vill göra något extremt igen.. Jag vill inte hänga med andra bloggare, men sen när jag ser dom andra hänga med varandra vill jag också vara med och blir arg för jag inte är där haha.
Sen tappar jag energi snabbt också, vet inte om det sitter i huvudet eller om det faktiskt är min kropp som lägger av. För jag kan ha hur mycket energi som helst på morgonen, gå till gymmet köra loss där, åka hem duscha, göra värsta nyttiga lunchen, fixa mig, spela in videobloggar och sen plötsligt. *POF!* Jag kan liga gärna lägga mig ner på marken och sova och vakna igen på kvällen. Hur mycket jag än försöker får jag inte tillbaka energin och bara det gör mig stressad. Förstår ni? Har jag damp eller någonting?
VAD VILL JAG HA EGENTLIGEN? Jag vet verkligen inte.. Men samtidigt tror jag inte att jag är själv med att känna såhär, hör väll till att vara i 20-årsåldern.. Börjar fatta vad folk menar med att det blir bättre när man är äldre, för man kanske har lugnat ner sig och lixom trivs mer i hur saker och ting är. Men såklart vill jag för alltid vara ung 😉
