Nu är hon frisk igen

kissies hund

Ja det var ju lite dramatiskt där ett tag med min lilla bebis Chloé, hon hade ont och skrek av smärta och jag åkte fram och tillbaka till djursjukhuset med henne. För det var så illa så det spelade ingen roll vart jag rörde henne, var som hon hade ont överallt eller att hon inte visste själv vart hon hade ont. Hon skrek av minsta lilla. Sen verkade det som att hon hade extra ont vid vänster kind verkade i slutet, för jag fick absolut inte röra eller pussa henne där. Sen skrek hon endast när jag bar henne och pussade henne samtidigt på vänster sida konstigt nog för jag fick röra henne där annars när hon stod på egna ben. Men nu skriker hon inte alls och verkar inte ha ont längre. Hon är sig själv igen och springer runt som vanligt :) Just nu ligger hon i min halsduk och tuggar på sin favoritboll som är gjord av ett par gamla strumpor haha..

Så himla skönt att slippa oroa sig över det. För några av er hade haft samma problem med era hundar under vissa tider på året, och att det senare bara går över. Superkonstigt att det är så, och det säger ju än ingenting heller. Vet ju fortfarande inte vad som var felet och om det kommer hända igen. Tyvärr känns det inte som att djursjukhusen kan göra så mycket heller.. Konstigt att vi inte har kommit längre när det kommer till djurens hälsa..

21 thoughts on “Nu är hon frisk igen”

  1. ”Konstigt att vi inte kommit längre när det kommer till djurens hälsa.”
    Personligen tycker jag att veterinärer över lag är HUR duktiga och kunniga som helst!
    Men problematiken ligger ju helt enkelt i att våra pälsklingar inte kan prata!
    Många ggr är det ytterst svårt för dom just därför att kunna ställa en diagnos.

    Glad att lilla vovven mår bra igen! 😀

    1. Håller med. Men precis som med människor så finns det sämre och bättre kliniker att åka till. En klinik som vill vänta med röntgen eller ul när hunden skriker av smärta är ju inte speciellt seriösa. Då hade jag personligen åkt vidare för jag hade aldrig stått ut med oron och att min hund hade så ont. Men men, slutet verkar ju vara gott iaf som tur är 😊

  2. Skönt att hon mår bra igen… tänkte på det att det var vissa perioder per pr och att andra läsare upplevt samma sak. Kan det vara kyla? Hon har ju blivit lite äldre å chihuahuas är mexicanskt ursprung de trivs i varmare klimat, kan ju va att leder å sp blir känsliga å gör ont när det blir kallt å särskilt när det växlar mellan minus å plus fram å tillbaka som det gjort mycket i år. Hoppas ni slipper mer smärta iaf. Å tack för mysigt läsning din bok var mycket bra å lättläst vilket jag uppskattar… 👍🏼👍🏼👍🏼👍🏼👍🏼

  3. Min chihuahua skriker alltid innan och efter löp. Vi brukar kalla det för mensvärk. Direkt man stryker henne försiktigt över ryggen så skriker hon och man blir lika orolig varje gång. Men det går alltid över som tur är :-)

  4. Hade samma problem med min chihuahua för ett tag sen, hon skrek varje gång jag tog i henne. Veterinären gjorde ultraljud på henne och insåg att hennes livmoder var så stor att den skulle kunna brista när som helst. Slutade med att vi steriliserade henne alltså, plockade ut livmodern och äggstockarna. Idag känns hon 5 år yngre och är piggare än någonsin.
    Skulle verkligen råda dig till att vända dig till Väsby djursjukhus ifall problemen skulle uppstå igen. Den absolut bästa veterinärkliniken i hela Stockholmsområdet.

  5. Vad skönt att Chloé mår bättre! Vet hur det känns <3 Kan tipsa om en grymt bra sak som hjälpt min lilla pudelkille när han mått dåligt (allt från infektioner till mer "diffusa" grejer) och det är ett preparat som heter ionosil. Det finns att köpa på olika hälsokostaffärer (funkar även väldigt bra att ta det som människa, särskilt att spraya på huden mot utslag osv) Jag har alltid lite grann (typ 1/2 tesked) i hans vattenskål som förebyggande och sedan får han antingen skölja ögonen (funkar verkligen jättebra) om det behövs eller om det är något i öronen så typ 2 droppar, annars är en bra dos 1 tesked 1-2 gånger om dagen ifall han är dålig. Funkar jättebra! Kramis <3

  6. Har dom kollat hennes tänder noga? Djursjukhuset här misssde det och det visade sig vara en infektion i tanden och det gjorde ont på mig tjej hela vägen upp i kinden.

  7. Alltså det kan ju inte vara lätt att vara veterinär eg. Ingen patient kan berätta symptom o var de har ont. Min erfarenhet av Blå stjärnan i gbg är dock väldigt positiv, superbemötande o kunniga.
    Fick dock avliva vår lilla älskling förra veckan o det gör ju så ont i hjärtat när man ser att de små lider men man kan inte hjälpa. Suck… Så tomt här hemma 😢

  8. Kolla upp ifall hon har ishias (vet inte hur de stavas) min pappas katt har de och han får jätte ont i kroppen, men bara när de är kallt ute. När de e varmt ute e han okej, får äta medicin på vintern.

  9. Vad bra att det gick vägen för din lilla skatt. Jag hade dock inte samma tur.

    Djur är svåra, det hade varit så mycket lättare om de bara kunde prata och vissa djursjukhus tycks inte heller bry sig och det upprör mig. Jag fick avliva min katt igår efter 1½ veckas matvägran och hon var mitt allt, mitt barn.
    Under sin sjukdom besökte vi 2 djurkliniker och ett djursjukhus där hon även blev inlagd i 4 dygn, dock utan framgång. Djurklinikerna dömer jag inte för Kesos död för de har inte de resurserna som krävs, men djursjukhuset. Allt de gjorde på sjukhuset var att sätta dropp, sondmat och samma mediciner om och om igen utan framgång, en röntgen och ett ultraljud togs men ingen verkade vela hitta felet på katten utan de verkade mest vara intresserade av kamma in pengar. Jag lämnade henne där i tron om att de verkligen skulle testa och göra allt, det verkade iaf så på kostnaden (närmare 30 000 kr), men när jag sedan fick hem katten vägrade hon fortfarande äta och hon var ett benrangel. Inte alls i bättre skick.
    Så jag valde då att åka till en annan klinik som ville testa lite mediciner, som ett sista hopp, och det var även där jag fick reda på att djursjukhuset inte hade gjort något (klinikveterinärens ord när hon fick se vårdlappen från djursjukhuset). Dock var Keso då så illa tagen att inget hjälpte, hon var slutkörd men, vägrade fortfarande äta och efter några dagars medicinska försök fick hon somna in, blott 9 år och 11 månader gammal. Och allt gick så fort. Hon var sig själv ena dagen och döende nästa, man hänger liksom inte med och rätt som det är förlorar man allt.
    Förlåt för långt inlägg, jag ville bara dela med mig av min skräckhistoria.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

elva − ett =