Har du barn?

Här om dagen satt jag med 2 nya bekanta, kvinnor. Vi pratade lite allmänt om livet och då frågar ena kvinnan “har du barn?”, jag blev så chockad och fnissade innan jag svarade nej. Första gången jag får den frågan faktiskt. Kanske väldigt sent, men det var första gången jag fick höra att någon trodde jag kunde vara mamma. Jag insåg en sak då också när jag fick frågan. Herregud vad jag är vuxen. Jag är verkligen ingen tonåring längre, inte för jag tänkte det innan men ni förstår kanske hur jag tänker? Ibland behöver jag stanna upp och tänka “gud vad jag är vuxen just nu, måste agera som en också så ingen misstänker något”! Men sen samtidigt kan man tänka, blir man någonsin vuxen? Min mamma tex, hon kan ibland vara lika barnslig som jag och fnissa åt långa torn för att dom liknar.. Ja ni vet vad!

Många har frågat om jag och Andreas ska ha barn, känns väldigt tidigt att fråga en sån sak så jag skrattar bort det och tar inte frågan seriöst. För det har ju bara gått ett halvår sen vi blev tillsamans. Isch, vi blev ihop medan jag var i Boracay så det var i Mars någon gång. Men samtidigt har jag sett par som förlovar sig tidigare än så, bara efter 2-3 månader och det är absolut inget fel med det. Jag tror verkligen inte man kan jämföra sitt förhållande med någon annans. Jag pratade med en tjejkompis som har varit tillsamans med sin kille längre än mig och Andreas, dom är inte i närheten av en förlovning medan jag hade gråtit ihjäl mig av lycka om jag fick en ring. Oups, detta lät nästan som en pik mot Andreas haha men det är det verkligen inte. Jag reflekterar bara över hur olika det kan vara och hur lite tiden spelar någon roll.

Nej men åter till barnfrågan, känner mig fortfarande inte redo även om samhället säger att jag borde redan ha barn. Som jag tänker just nu vill jag vänta lite till, men klart jag vill ha en familj med Andreas. För mig är det viktigast att kärleken kommer först, och från kärleken väljer man att skaffa barn. Jag vill inte prioritera att skaffa barn för sakens skull, och sedan hitta någon jag kan stå ut med haha. Jag är en romantiker, jag vill ha kärlek först. Hur tänker du, har du barn, vill du ha barn?

kissie syster

Leonora skulle ju nästan (NÄSTAN) kunna vara min dotter!

83 reaktioner på “Har du barn?”

  • Jag fick mitt första barn för 3 år sedan jag är 25 idag. Men tyvärr överlevde inte hon! Jag är sååå sugen på en bebis. Men den dagen jag träffar en kille och har ett bra förhållande med så hoppas jag att jag får ett frisk barn 🙂 längtar till bebis mys

  • Nina Göransson says:

    Jag och min kille bestämde oss för att bli ihop när jag blev gravid. 4.5 år senare, i våras föddes vår tredje dotter. Finns inget rätt eller fel i hur man gör. Ett förhållande kan gå fel hur som egentligen men jag kände iaf direkt att jag hade valt rätt pappa till mina barn och han desamma och det är em viktig känsla om man ska vara realistisk med att det kan ta slut. Mina vänner har inte haft bråttom med att skaffa barn och det jag kan reflektera över gällande dom är nog att dom blir chockade när barnet kommer ut för man förstår inte att en kärlek kan va så mäktig och stark. Därför många sen skaffar fler hehe

  • Anna says:

    Jag och min kille har varit ihop i 8 år. Vi vill ha barn men det har visat sig att vi inte kan själva. Vi är båda över 30 så det börjar bli dags. Tror det är viktigt att tala om sånt också, att alla inte kan få barn. Men också att det finns hjälp att få!
    Alla förhållanden ser olika ut. Så att jämföra sig med andra går inte. Lycka till med kärleken! Kärleken övervinner allt ❤

  • S says:

    Helt rätt inställning, tycker jag 🙂 såklart ska du göra vas som är bäst För dig! Mina syster och hennes kille har varit tillsammans i 6 år och dom ör inte ens i närheten av att skaffa barn, om dom ens vill det, det vet dom inte än och hon ör 25+..

    Själv har jag en son, som är 4. Och fan vad det tjatas om syskon från alla .. blir så irriterad att alla tar för givet att man efter första barnet bara ska spruta ut barn?! Vi är inte redo för ett till, än.. vi har ju redan världens bästa 🙂

    Helt okomplicerat är det inte, samhället idag är inte alltid så lätt när man knte lever efter “normen”.

  • Johanna Tornberg says:

    Som kvinna är det faktiskt helt jäkla otroligt hur svårt folk har att fatta om man INTE vill ha barn. Jag vill inte ha barn, har aldrig velat och funderar på att sterilisera mig. Detta upprör folk så otroligt mycket! Dem säger att man inte vet vad kärlek är förens man fått barn, att ens liv inte har mening osv. De är så sjukt intresserade av vad jag gör/inte gör med min kropp! DET ÄR MIN KROPP. Nu kanske inte du har stött på detta eftersom detta är första gången du fått frågan (eller du kanske har fått någon annan, liknande fråga någon gång?) och det är ALLTID kvinnor som blir så upprörda, ju fler barn de har, destu argare blir de (generalisering såklart, men så har min erfarenhet varit) Det känns som att ingen pratar om detta, det finns liksom ingen backup någonstans.

    • J says:

      Precis. Alla längtar inte efter barn. Samt känns ganska chansartat att skaffa barn för att sedan hoppas på att man tycker det är underbart och meningen med livet. Vad om man inte känner så? Jag har aldrig velat ha barn och är nu i en ålder att det förmodligen är för sent – önskar ff inga barn. I don’t need anyone else to complete me….

    • Tina says:

      Håller med! Jag är i den åldern som man “bör” vara intresserad av barn och snart också skaffa ett. Vänner och familj som ligger på om det jämt. Har nästan inte ens lust att träffa folk därför att dom inte ser det från mitt perspektiv.
      Har en vän som skaffade barn innan hon ens hittat sig själv, mådde bra i sig själv. Inte ens gjort allt hon velat före. Oj vad överbeskyddande och otroligt ensam hon är som mamma. Elakt att säga men när hon tjatar på mig om hur underbart mammalivet är så känner jag bara -Nej. Det sista jag vill är att bli som dig. Vilket jag inte säger givetvis, hennes liv, hennes val. Men låt mig bestämma själv över mina val i livet också! Vart är hänsynen? Jag vill annat än att vara mamma just nu.
      Jag ser otroligt många föräldrar som endast lever för sina barn därför att dom inte har någon annan glädje i livet 😐

    • Lina says:

      Samma här. Jag har faktiskt aldrig fått den frågan från varken en manlig vän eller en manlig kollega, varpå självklart kvinnliga vänner (innan jag fräste ifrån ordentligt) har frågat. Kvinnliga kollegor har ofta frågat, och sedan antingen gett en det där talet om att jag inte vet vad kärlek är förrän jag har barn, eller skakat lite nedlåtande på huvudet, som att jag är ett barn som inte vet bättre än.

      En vän till mig bedyrade alltid hur viktigt det var med barn och man, tills hon träffade hon en ny. Pappan är nu förbannad och så elak att han inte vill träffa barnen bara för att jävlas med henne. Hon själv vill träffa nya killen och gå på fester, och bönar och ber om att jag ska vara barnvakt. Ställer självklart upp, hon är ju min vän och faktum är att jag älskar dom där ungarna. Hjälper att man får lämna tillbaka dom sen 😉

  • Jag tycker att man ska skaffa barn/förlova sig/gifta sig om det känns rätt för en själv och inte vad samhället säger. Jag är 25 år och har en dotter som snart är 3 år och var alltså väldigt ung när jag fick min dotter och det har varit riktigt tufft både med jobb, ekonomin och mitt förhållande. Under min dotters första 1 år så separerade vi 4 gånger. För oss var det för vi var unga, hade varit tillsammans knapp 1 år innan vi vart gravida och var egentligen inte redo för ett barn. Nu snart 3 år har gått och är mer kär än någonsin och vi har ett toppen förhållande men detta är ett undantag, jag tror generellt sätt separerar de flesta och ger upp. Därför tror jag det är bra att känna sig säker på sig själv, sin partner och förhållande innan man tar nästa steg 🙂

  • Diana says:

    Ska svara så brutalt ärligt…
    Jag ville aldrig ens bli mamma, tycker inte om barn, är inte mamma typen, är omogen och inte alls vuxen av mig. De flesta tippar mig på att fortfarande vara 28 år och det är baserat både på utseende och sätt att vara.. det säger en hel del. 😀

    Plötsligt träffade jag mannen .. you know, that one.. föll pladask. Det lustiga var att han inte heller ville ha barn. Vi var nöjda med varandra, träffades sent i livet också, ca 30 år. Vårt första år var kaos, riktigt kaos med mycket passion men så mycket skit också, mycket gick åt skogen. Vi upptäckte felet. Eliminerade det och plötsligt blommade relationen vidare till en fin kärlek, en ring på fingret och så småningom en tatuering på ringfingret. 😀

    Barn? Japp två stycken, en dag så kändes det bara rätt, 2 år efter att vi träffats, allt stabiliserat sig, så valde vi att ta det steget längre. Idag har vi radhus (vill ha lägenhet igen däremot), två flickor som går i skolan och vi lever bra än idag.

    Det enda jag “ångrar” är att inte ha tagit hand om mitt yttre mer. Jag var asfit och snygg innan, idag är jag fortfarande kvar med 10 kg övervikt från gravidkilona. Men en person som du, har det hur enkelt som helst att träna bort och äta rätt för du har det redan i dig. Men jag har aldrig brytt mig om träning i hela mitt liv fören nu efter barn, när det blev ett måste.

    Så var min historia haha.
    Alla förhållanden ser olika ut, det kommer när det kommer, det kommer om ni ens vill. Inget tvång. Lev, njut, var tillsammans och njut, för med barn blir det annorlunda. <3

  • S says:

    Har två fantastiska barn som driver mig till vansinne ibland men som jag älskar över allt annat. Någon i kommentarsfältet skrev att ”man vet inte vad riktig kärlek är innan man skaffar barn” och även om det jag tänker säga låter som en kliché: det är PRECIS så det är. Du kan älska dig själv, pojkvän, mamma/pappa, familjen.. men kärleken till ett barn övervinner allt, alla dagar i veckan. Och det är precis så det ska kännas också när man får barn! Eller hur? Den kärleken, det bandet är det starkaste jag någonsin upplevt. Sen väntade jag och min man många, många år innan vi bestämde oss. En dag sa vi bara ”vi skiter i att skydda oss och kör på”. Jag hade panik, när jag plussade tänkte jag bara ”va fan har vi gjort” Haha. Men det var mitt (vårt) livs bääästa beslut. Tror du Alexandra kommer bli en fantastisk mamma en dag, du framstår som väldigt varm och omtänksam. Önskar dig lycka till när den dagen väl kommer 🙂

    • Helene says:

      Vem är du att definiera vad kärlek är för någon annan än du själv? En rätt oskön kommentar att fälla eftersom ALLA inte kan få barn. Håll du din klichée för dig själv mamman.

      • Maria says:

        Vadå starkaste bandet? Jag har starka band till min famij, speciellt min lillasyster. Den kärleken övervinner allt. Jag behöver inget barn för att känna enorm kärlek. Både till djur och människor i min närhet. Jag är frivilligt barnfri och älskar det.

  • A.J says:

    Jag och min partner har varit tillsammans i 10 år, gifta i ett år. Vi är både över 30. Inga barn. Jag känner mig inte redo. Så mycket jag vill göra och helt ärligt, jag är inte särkilt förtjust i barn. Väntar på att den berömda biologiska klockan ska klämta, men den är stendöd. Surt bara att man som kvinna har ett bäst före datum… Ska jag skaffa barn innan jag blir för gammal, bara för att jag inte ska ångra mig senare? Ångesten över detta beslut blir ju inte mindre av dessa eviga frågor och tjat!
    Stoppa tiden?
    Ja tack!

  • Jag har en dotter som är två år. Fick henne när jag var 20 & jag älskar att vara mamma! Jag har alltid haft en enorm barnlängtan så det var ingen som blev förvånad då jag gick ut med graviditeten, haha. Har vart tillsammans med Lillys pappa i snart sex år. Vi är förlovade sen 2014! Jag vill jättegärna ha ett barn till, men då inte sambon är så sugen på fler barn just nu får vi vänta och se hur det blir i framtiden. Att ha barn är heeelt magiskt samtidigt som det är SÅ jobbigt ibland. Det är helt klart det absolut bästa som har hänt mej & den kärleken jag känner till henne går inte att beskriva.. Magi <3

    http://nouw.com/eamh/

  • Penny says:

    Hej
    jag är din ålder och har barn (2st till på köpet)… (tvillingar).
    Barn är fantastiskt helt underbart och tror inte man egentligen någonsin kan känna sig “klar”. ok man kan tänka jag vill vänta si å så ha detta gjort osv. Fine är exakt sån planerade in min graviditet hade varit ihop läääänge med min pojkvän nu man. Men tro mig hur planerat det än må vara så kommer barnlivet som en chock…. eller för oss iaf hehe… man önskar att de små krypen kom med en instruktionsbok. Känner du att Andreas är Mr Right så är det ju inget hinder på den planen… Barn är det bästa som finns!!! det är prövande för förhållandet ibland men se det då som när ni tagit er igenom det är ni starkare än innan. Ingen kan förbereda sig på vad ett kolik barn innebär som skriker dygnet runt i princip.

  • Anna says:

    Nytt outfitinlägg 🙂 <3

  • Paula Smilee says:

    Tycker du ska skaffa barn när det känns rätt för dig ! Jag och min man har varit tillsammans sen jag var 18 och vi har idag varit tillsammans i 11 år och vi har fortfarande inga barn. Folk tycker att det är super konstigt att vi inte har barn ännu och får den fråga ofta. Ibland kan jag känna mig pressad men jag skiter i vad folk tycker. Självklart vill vi ha barn, vi är båda redo också, men vi ska ha barn men när vi själva vill. 🙂 Jag avskyr folks tjat och blir nästan irriterad på det. Haha..

  • Sandh says:

    Din blogg är så tråkig nu.. den handlar seriöst vara om “älsklingen, Andreas, barn, giftermål” och massa gullipluttinutti saker. Bestäm dig vad för blogg du ska ha !!!!!!!!!!!

  • Sara says:

    Du ska skaffa barn med den person som är underbar även om ni separerar. Vi hade varit tillsammans i åtta år när vi fick vår son, 1,5 år senare hade vi separerat. Faktum är att de flesta separerar. Mitt ex är en underbar person, vi har ett sunt förhållande och vår son hade inte kunnat haft det bättre. Barnen först så löser allt annat sig.

  • Lovisa says:

    Jag använt natural cycles ett år nu (jätte nöjd!) Då får man en rabatt-länk att dela med sig av!: Skaffa Natural Cycles årserbjudande med termometer inkluderat med 10% rabatt! https://app.naturalcycles.com/?webSignup=1&refId=54s68a2amfu03a5o&refCode=referralid30#/reg-reg

  • Joh says:

    Samhället säger nog ingenting…. Trevligt inlägg.

  • MaryCaroline says:

    Har ett barn och vill ha ett till 🙂 Det var kärleken först och barn sen, det gick 5 år till vi skaffade barn 🙂 Och som andra sagt, man vet egentligen inte vad riktig kärlek är innan man har barn, kärleken till ens barn, går inte att beskriva den känslan ♥ 🙂

  • Cissi says:

    Jag träffade min man för 8 år sedan. Vi flyttade ihop efter 11 månader (vilket vi båda tyckte va tidigt men situationen va speciell och vi kände att vi sparade onödiga pengar i o med att dela lägenhet eftersom vi båda ändå skulle flytta till samma ort för studier). Förlovade oss efter 2 år. Började försöka bli gravida efter 3 år. Fick första barnet efter drygt 4,5 år, efter att aktivt försökt bli gravida i 1 år – det va en chock att det tog sån tid. Då va jag drygt 27. Nu är jag 30 år, färdigutbildad egenföretagare, nygift, 2- barnsmamma och vi planerar att försöka få till en 3:e graviditet inom 1 år. Jag har lärt mig att man inte ska ta en graviditet/ att kunna få barn för givet!

    Samtidigt som man absolut inte ska stressa med att skaffa barn så måste man som kvinna veta att efter 30 börjar det för många bli svårare. Efter 35 kan det vara för sent. En jobbig balansgång för den som vill ha barn!!

    Mitt tips till alla är dock att inte skaffa barn under de första 2 åren av ett förhållande. För barnens skull. Första åren är man fortfarande nykär och ser inte sin partner objektivt! 😉

  • Jag och min pojkvän har varit tillsammans i dryg 6 månader och vi pratar ibland om att bli sambos, skaffa barn osv. Jag är inte fullt redo för det än men det känns verkligen som det är mannen jag kommer leva mitt liv med och jag vill verkligen skapa en familj och en framtid med honom. Men det är lite svårt tycker jag att veta när tiden verkligen är rätt för att göra det så man inte rusar in i något heller 🙂 Ni är jättefina ihop du och Andreas! <3

  • A says:

    Jag är nog en av de som du pratar om där allt händer fort. Jag träffade min nu man när jag var 19, när jag var 20 så friade han och vi gifte oss när jag var 21. Nu är jag snart 23 och väntar på vårt första barn som vi längtar så efter, speciellt efter att ha genomgått ett missfall tidigare i år. Folk som inte känner oss dömmer väldigt fort, speciellt mig eftersom att jag är den yngre av oss två, och tycker att jag har slängt bort mitt liv osv men helt ärligt kunde jag inte bry mig mindre. Jag ser inget av dessa val jag har gjort i livet som ett hinder och allt har bara känts så jäkla rätt, jag har varit redo för det här helt enkelt.
    Så ja.. tycker verkligen att det är upp till var och en när och vilka beslut man tar i livet, jag dömmer aldrig någons beslut så länge de är lyckliga!

  • Zizo says:

    Jag har inte.barn och jag tänker lite som du. Im not ready. Sant man kan inte gämföra med andra.

  • Ann-sofie says:

    För 8 år sen ( då 22 år) träffade jag min man! Kärlek vid första ögonkastet. Tappade andan när han började prata med mig och några dagar senare viskade “jag önskar du var singel” i mitt öra, och jag nervöst svarade “tack detsamma” 😂😂
    Några veckor senare blev vi tillsammans och jag typ flyttade in direkt. Tre månader senare bestämde vi oss för att försöka skaffa barn, det kanske tar lång tid? Månaden senare var jag gravid 😂😍 Sedan gick det i en rasande fart, tyckte andra. För oss var det bara livet som hände och kändes helt naturligt 😊 Idag har vi fyra barn, är gifta, har hus, har rest till Thailand, Paris, Cypern ett par gånger och är så lyckliga ❤️ Hejja kärleken!

  • Sara says:

    Träffade min man för första gången för 3 år sedan när jag var 22 år. Vi träffade inte på flera månader efter första träffen tills han frågade om jag vill träffas igen. Sedan sa det pang. Vi reste utomlands när vi varit tillsammans i en vecka. Några månader senare skaffade vi hund, kort därefter väntade jag vårt första barn. Allt detta inom ett halvår. Sedan förlovade vi oss, skaffade en till hund och ett till barn. Nu är jag en 24 årig (snart 25) lyckligt förlovad två barnsmamma med två hundar och en katt. Och det bästa av allt. Tillsammans med världens bästa man <3

  • Ana says:

    Jag kommer aldrig att skaffa barn för sakens skull och sedan har jag aldrig velat ha barn. Jag fyller 30 nästa tisdag och har varken kille eller barn och jag är lycklig. Händer det så händer det om inte så är det helt ok. I det samhället som vi lever idag i, vill jag inte ens att barn ska växa upp i. Jag vet hur mycket jag fick genomlida som barn och skulle aldrig utsätta någon annan för det. Jag kan inte sia i framtiden och säga att jag kommer att vara barnlös hela livet för att som du säger från kärleken skapar man familj och barn men som det ser ut just nu är det långt ifrån. Trevlig onsdag, dags för jobbet för min del, medans vissa sover är andra uppe och jobbar. Borde vara förbjudet att gå upp innan sju haha. Kram

  • Sara den rara says:

    Jag och min sambo/pojkvän träffades för fyra år sedan (Jag är 25 år). Vi förlovade oss efter ett halvår och skaffade hund och katt kort därefter. För ett år sedan fick vi vårt första barn tillsammans. ❤ Jag kan tillägga att jag/vi aldrig var “redo” för barn, det kom naturligt! Däremot har vi aldrig varit några partyprissar heller. Jag trivs med detta liv och ser inte barn som ett hinder, så mycket glädje och kärlek inför vad vi har skapat tillsammans. <3

  • Angelic says:

    Min och min mans historia trodde inte många på men vi följde bara våra hjärtan.
    Vi dejtade ett litet tag, blev tillsammans och efter sju månader flyttade vi till vår första lägenhet. Jag var 19 och han var 22år Idag fem år senare flyttade vi in i vår tredje lägenhet, vi gifte oss för ett och ett halvt år sen. JAG tror verkligen man vet när man träffar den rätta och ingen kan säga att det är för tidigt eller nä ni känner inte varandra osv… nu ligger där en knutte i magen så nu testas vårt förhållande på nytt tack vara hormonerna 😉 men jag älskar min man och han vet om det och jag får lika mycket kärlek tillbaka!
    Allt kan hända men varför ska vi tänka negativt? Till vilken nytta? Man ska vara medveten men vem är inte?
    Din blogg är grym och det är du också! Ha en fantastisk onsdag ❤️

  • Lotta says:

    Jag och min pojkvän flyttade ihop efter 6 månader. Många i min krets tyckte det var väldigt konstigt och trodde inte alls på vårat förhållande (och sa det tydligt till oss). Nu 1,5 år senare har vi skaffat katt också, så jag antar att de har fått äta upp sina ord. När vi har pratat om barn så vill min pojkvän inte ha barn förrän kanske 30 års åldern (vi är nu 21), men lite känner vi om det händer så händer det. Man kan ju inte planera allt 😉

  • Louise says:

    Resonerar som du, kärlek först och sen nör man byggt upp en stabil grund som par och känner varann (har hunnit med att vara unga och galna ihop) då får barn komma in i bilden.
    Så klart kan man vara ”unga och galna” med barn men tror det är en del av relationen att man hinner med den biten utan barn också, fester, resor osv. Blir ju en annan typ av fester och resor när man har ett barn.

    Jag är 27år, varit tillsammans med min sambo i snart 4år och väntar vårt första barn, som om allt går som det ska kommer till våren 🙂

  • Min sambo och jag har varit tillsammans i lite mer än 6 år. Han har alltid varit min bästa vän från stunden vi träffades och trots alla motgångar vi haft så har vi kämpat och blivit starkare tillsammans. Vi fick vårt första barn för 2 månader sen och mammalivet är fantastiskt. Jag var livrädd i början och trodde inte jag skulle klara det men nu så kan jag inte tänka mig ett liv utan min dotter. Jag är 27 år och min sambo 38. Jag Har alltid velat ha barn medans han har varit lite tveksam eftersom vi älskar att resa osv. Men ni kan ju gissa vem som går runt som den stoltaste pappa nu, haha.

  • Alesss says:

    Jag träffade min man 2014, båda var överrens om ingen förlovning, inget giftemål och absolut inga barn.

    2015 förlovade vi oss.
    Och i år så gifte vi oss och vi väntar vårat första barn.

    Vi försökte i ett och ett halvt år, det har varit mycket tårar längs den vägen då båda trott att det varit något fel på oss.
    Men vi flyttade till Paris och fick annat att tänka på och poff, ett pyre.
    Är snart i vecka 16 och längtar så mycket efter denna lilla knodd.

  • Josefiné says:

    Jag och min pojkvän har varit tillsammans i 6,5 år. Vi har ett barn som är 1,5 år och vi är inte i närheten av förlovning. Han vet att jag vill och han vet att jag vill att han ska fråga men varje gång jag tar upp de tror han att om han skulle fråga då skulle de inte bli nån överraskning. Alltså vi kan knappt prata om det för då känns det som att han väntar längre och längre. Vilket jag tycker är jobbigt. Han säger att han vill, nån gång. Men ja, han tror inte att jag skulle bli överraskad om vi pratade om det en dag och så frågar han en vecka senare. Är det bara jag som tycker det är lite konstigt att han tänker så? Klart jag blir överraskad ändå liksom ..

    • Sofia says:

      Jo, det låter lite knepigt faktiskt. Om han verkligen vill ha dig borde det ju kvitta att han vet att du vet han kommer fria snart. Precis som Du skriver konmer du ju bli överlycklig och överraskad ändå liksom. Nä, det låter som något annat ligger bakom det där. Du kanske kan förklara för honom att du längtar men inte vill sätta “press”. Dock borde han vara exalterad över att planera ett frieri till dig. Hoppas det löser sig:)

      • Bunny says:

        Eller så bara pratar man om det och förlovar sig där och då, det måste ju inte ske som en “överraskning” – det kan ju vara ett beslut som båda tar, om båda vill! 🙂 Sen ska ju mycket stämma också, man kan ju inte slänga ihop en förlovning om man inte vet att man har tiden och möjligheten att gifta sig inom ett år heller, då kan man ju lika gärna vänta 🙂 Allt måste inte vara så konstigt jämt ^^

    • Cecilia says:

      Jag och min fästman hade varit tillsammans 5 år innan han friade till mig i våras. Tro mig, jag tjatade också 🙈 Och fick alltid till svars att “det ska vara en överraskning”. ( Alltså sorry, men är man en tjej som är besatt av tanken på förlovning kommer det aldrig bli en överraskning…) Men sagt o gjort så väntade jag, och väntade. Vi åkte på resor och inget hände. Vi hade romantiska middagar, inget hände. Vi gick hand i hand på en strand i solnedgången, inget hände.

      I våras åkte vi till Miami. Hyrde en lyxig lägenhet på 40e våningen och skulle bara njuta av god mat och ta det lugnt. När vi satt i UBERn till en bar första kvällen la jag handen på hans lår, och kände en ring i fickan. Väntade, inget hände. Veckan gick mot sitt slut och jag konfronterade honom. Och då sa han det. Att han velat fria i flera månader men alltid väntat på det PERFEKTA ögonblicket och gått med ringen på sig.

      Han gick ned på knä där o då när jag stod i min fula pyjamas efter att ha berättat att jag inte bryr mig om ett perfekt ögonblick. För sådana existerar inte i verkligheten. Ville bara förlova mig med honom. Var och hur spelade liksom ingen roll.

      Vad jag menar i detta utlägg är kanske att din kille känner liknande press? Att det ska vara en perfekt överraskning.

  • Kattfan says:

    Jag har 4 barn. Fick min första dotter när jag var 23. Fick min fjärde dotter för 9 månader sen, jag är idag 38 år. Det känns som att som jag har det idag, så skulle jag haft det redan när jag fick första dottern. Stabilt, kärkeksfullt förhållande.. men saker blir inte alltid som man tänkt sig. Det gäller att göra det bästa av situationen. Jag skulle inte vilja vara utan mina fyra döttrar, hur det än varit i mitt kärleksliv så har jag och barnen alltid haft varandra och en grundstabilitet. ♥️

  • Maja says:

    Nej jag har aldrig velat ha barn och tror inte jag kommer vilja det heller.
    Skiter i vad samhället säger är normalt eller inte. Man ska göra det dom känns bra för en själv. Man blir inte ensam för att man inte skaffar barn. Finns så många andra relationer i livet 🙂

  • Cim says:

    Jag har barn, 5 stycken. Får snart mitt 6:e. Jag fick mitt 1a barn -02 när jag var 18 år. Får nån fördomar nu? 🙂 Har alla barn olika pappor? Nej, jag är fortfarande tillsammans med samma kille – som jag flyttade ihop med direkt. Vi är gifta & allt sånt. Så jag håller med Alexandra, man kan & ska inte jämföra sitt förhållande med nån annans. 🙂

  • Lina says:

    Klart man ska gå på känsla med sånt där. Jag är förlovad men min pojkvän sedan 1 år ungefär, varit tillsammans i 3,5 år och är så himla kär i honom! Vi bor ihop och har det stabilt nu och att få bebisar nu känns helt rätt. Dock vågar jag inte ens tro att det går eftersom det är inget man kan ta för givet. Försökt några månader med att få en bebis.. Lycka till och vänta tills allt känns “rätt”.

  • Lina says:

    Jag är 32 år och har alltid tänkt att den dagen (om den kommer) som jag träffar en kille som jag älskar och som jag vill ha barn med, då skaffar jag barn. Frågan från andra blir då nästan alltid, men om du inte gör det då? Nä, då kommer jag väl inte att skaffa barn? För mig har det aldrig känts som en “rättighet”. Har sett alldeles för många trasiga relationer med barn inblandade i min närhet, tom en man jag aldrig trodde skulle bete sig så mot min vän är nu som förbytt och vägrar att träffa sina barn allt för ofta. Besvikelsen i deras ögon är fruktansvärd. Realistiskt vet jag att förhållanden kan spricka ändå, men då vill jag veta att han är en bra pappa som älskar sina barn, som kommer att göra allt för att slippa se den där blicken i deras ögon.

  • Therese says:

    Det är väldigt intressant det där. Man känner ju väldigt snabbt vad som är rätt för en själv, men samtidigt vet man ju aldrig vad som kommer hända. Jag tror inte heller man ska haka upp sig på vad som skulle kunna hända om 3-5-10 år. Det finns ju ingen garanti för att det kommer fungera för alltid bara för att man väntar lite till.
    Det som jag tycker är lite märkligt är inställningen jag mött kring förlovning/bröllop kontra barn. Jag och min man förlovade oss efter ca 10 mån och gifte oss ett år efter det (då hade vi ändå varit bekanta ca 3 år innan vi blev tillsammans) och fick en del syrliga pikar om att “Är det inte lite väl tidigt?” Vi har varit gifta i 4 år nu, men har ännu inte skaffat barn.
    Samtidigt vet jag folk som skaffat barn väldigt tidigt med en partner dom inte kände innan dom började dejta och som inte alls fått samma typ av kommentarer. Visst, ett bröllop är stort men går det åt helvete så går det att skiljas och allt är “tillbaka som vanligt”..att skaffa barn tycker jag är mycket större….
    Kan ju förtydliga att jag absolut inte dömer någon som tex skaffar barn tidigt, även om det nästan lät lite så i texten.

  • Jennifer says:

    Jag är 42 år och gift med en underbar man. Vi har varit ihop i 12 år nu och ingen av oss vill ha barn. Jag har aldrig velat ha barn. (gjort en abort när jag var 22)
    Nu äntligen börjar jag bli för gammal så jag slipper höra folks tjatande!
    Jag älskar djur istället och det är min passion i livet. Alla lever olika och den dagen folk slutar bryr sig om andras liv och val…den dagen lär vara större än gud och jesus. Amen!

  • Hanna Lienhart says:

    I min blogg tar ni del av min livsstil och allt som innefattar mode.
    Följ en 17 årig Stockholmstjejs vardag. Samt modelljobb
    Ses på bloggen <3

    http://www.nouw.com/shansi

  • Johanna says:

    Är 21 och får ofta den frågan på jobbet. Blir nästan sur varje gång. Blir nojig att jag dels ser gammal ut, dels sur över att kvinnor nästan väntas ha barn i en viss ålder

  • ctoria says:

    Väx upp o låt ditt nuvarande utseende fixering avta innan du ens på allvar tänker tanken på att skaffa barn !!. Andreas är du iaf INTE tillsammans men om 7 år. Det VET jag, som den expert jag är…..

  • hanna says:

    Jag har ett barn på 2 ½ år. Det bästa som hänt mig men innan jag fick barn ville jag vänta tills jag är minst 30 år för ansåg mig inte vara mammamateriel eller redo för att få barn. Men när jag blev gravid var jag 21 år och trots att de var oplanerat var barnet en välsignelse. Allt jag kunnat önska mig och mitt liv blev så mycket bättre hur tungt det än är att vara mamma, kan definitivt tänka mig att skaffa fler barn, har själv 7 syskon men vill nog inte riktigt ha så många, kanske 1 eller 2 till som mest. Så ja jag vill ha fler barn. Du är så klok som planerar och tänker igenom detta med att skaffa barn för det är stort men det är också helt underbart.

  • Cecilia says:

    Har nog aldrig själv fått frågan utan upplever det snarare som tvärt om från min omgivning. Jag är 22 och min fästman är 28. Vi förlovade oss i våras och alla jag kände tyckte det var irriterande och opassande då jag var så ung. Vi har ändå varit tillsammans i fem år, varan bott tillsammans i fyra. Nu ska vi gifta oss nästa höst och familjen och vännerna kunde inte vara mer skeptiska. Det känns väldigt tråkigt att så fort man sneglar på ett barn i tunnelbanan så blir det världens kalabalik. “Inte fan ska ni väl skaffa barn? Usch FY. Vänta så länge ni kan!!!!!!!!!!!”

    • Elin says:

      Vad sjuk inställning dem har egentligen. Jag menar han är ändå 28 år gammal och är ju i åldern att kanske börja fundera på barn. Visst du kanske är ganska ung men samtidigt så mognar man ju olika tidigt. Jag hoppas ni går efter vad NI vill och inte vad släkt och vänner tycker. I slutänden är det ju ni som ska leva och bilda familj tillsammans 🙂

  • Frida says:

    Jag träffade min sambo för 4 år sedan (jag var 21 och han 25). Vi köpte vår lägenhet inom en månad och efter 4 månader blev jag gravid. Allt gick fruktansvärt snabbt men nu i slutändan blev resultatet fantastiskt.

    Vår son är 3 år, vi bor kvar i lägenheten och förra året köpte vi även vår sommarstuga. Jag pluggar till läkarsekreterare och efter min utbildning planerar vi att köpa gård och skaffa fler barn.

  • Sandra says:

    Jag är 20 år och har en sambo jag varit tillsammans med i 4 år, jag flyttade till han redan ett halv år efter vi blev tillsammans, förlovade oss för ca ett år sedan och visst kan man tänka att de hade varit så mysigt med en bebis men vi gillar att resa ( reser ungefär 2-3 gånger per år) sen är jag fortfarande väldigt ung men vi har sagt att händer det så händer det, det är inget kämpar för men inget vi skulle tacka nej till eller va man ska säga 🙂

  • Sofia says:

    Är verkligen en sjuk känsla första gången man får den frågan! Jag har alltid hört att jag ser ut som en skolflicka så det blir verkligen dubbla budskap haha 🙂

  • K says:

    Är 27 år och varit tsm med min kille i 7+ år, vi flyttade ihop efter ca7 månader och 2år efter köpte vi vårt hus, förlovade oss efter 5år tsm o vi har inga barn, känner lixom ingen stress. Men barn kmr i framtiden förhoppningsvis(inget man ska ta föregivet) 🤗

  • nanna says:

    Jag tycker du verkligen inte är sen. Har lovat mig själv att leva livet och skaffa barn vid typ 30 års åldern 🙂

  • Ida says:

    Inga barn, kommer aldrig skaffa det heller. Blir så trött på frågor och uttjatade kommentarer “jo men du kommer ångra dig”, “barn är det bästa som finns”, “när du väl får barn kommer du se hur fel du hade”… Eh NEJ. Barn är inget för mig, jag tycker inte om barn och vägrar gå runt och bära på ett i nio månader. Som tur är så är min sambo på samma plan som jag och är dessutom steriliserad. Jag ska börja rodda i det själv och få igenom en sterilisering jag med lite längre fram bara för att vara på den säkra sidan så inget råkar hända trots sambons sterilisering.
    Och ja, jag skulle göra abort fortast möjligt. Abort är såklart något jag vill slippa så vill gärna sterilisera mig för att slippa lägga tid och energi på en eventuell abort också.

    Okonventionella åsikter och känslor, jag vet, men ack så äkta. Och jag älskar det.

  • Bellefix says:

    Jag har barn 🙂 två tjejer på 1 år, tvillingar. Jag tror dock att kvinnor i ”små orter” skaffar barn snabbare (när dom är yngre) än kvinnor i stora städer. De finns för mycket annat som tar upp tiden, karriärer, utbildning. Jag tror att många av oss andra kanske finner oss i den platsen vi är i livet och känner att vi inte kanske kommer röra oss åt så breda håll och hungrar efter så mycket, så vi ”nöjer” oss. Finner ”the right guy” och håller hårt, vågar inte chansa för mycket med relationer, för de är så jävla svårt att finna vettiga människor på små ställen 😂 Låter väl relativt deprimerande kanske. Men vi alla har ju olika värderingar och mål i livet. Därför kanske hungern efter barn tidigare kommer så lätt till många av oss. (Var 23 när jag fick mina). Tycker dock inte att det måste sätta en press på alla kvinnor och inget jag önskar någon att känna stress över, de kommer när de kommer. Sen är de väl självklart kul när någon säger att dom längtar efter barn när dom umgås med mina. 😍👍🏼

  • Emma says:

    Varför tar folk som inte har eller vill ha barn illa upp för att man frågar om de har barn/vill ha barn? Det är väl normalt att folk undrar när man är i en viss ålder. Inget att ta illa upp för tycker jag. Ska man bli sur när folk undrar vad man jobbar med, om man gillar att resa, om man är gift/sambo osv
    När man själv upplevt känslan att bli mamma blir man ibland lite förvånad när någon säger att de inte vill ha barn. Précis som när någon som rest mycket berättar om sina fantastiska resor, men får till svar ” nej, jag är nöjd hemma, vill inte resa”. Kan vara lite svårt att förstå ibland när man själv upplevt så mycket lycka i något och man hör motsatsen.

    • Tessan says:

      Hoppas du låtsades vara dum nu när du skrev!
      Det KAN ha hänt olyckliga saker som man inte vill att alla ska få reda på, t ex barnet dog i magen, man kan inte få barn, man blev våldtagen och blev med barn och därför vill aldrig bli, den ena partnern kanske inte kan osv osv. Alla kan och vill inte berätta om sitt innersta privatliv och det borde ALLA respektera och sluta lägg er i andras liv. Många är väldigt nyfikna och pratar så mkt skit bakom ryggar så där är oxå en anledning! Mitt liv är MITT liv och MITT val. Bry dig inte! Gör du barn om du kan och vill men skit i andra.

      • Emma says:

        Jag menar inte att man ska ställa en sån fråga till någon man inte känner alls, men tycker inte det är konstigt om man frågar tex en arbetskompis eller bekant om han/hon gillar barn och vill ha. Då kan man ju inte ställa frågor om någons mamma eller Pappa heller, för tänk om Den personens föräldrar är döda. Eller ska arbetslösa ta illa upp om man inte vet och frågar vad han/hon jobbar med? Osv osv, gäller flera personliga frågor…Om man tycker en fråga känns jobbig kan man ju svara lite kort, inte berätta sitt liv i detalj.

    • Elin says:

      Anledningen till att jag ofta tog illa vid mig vid den frågan (fick den ganska ofta då sambon och jag varit tillsammans 5 år och hade fasta jobb och hus på den tiden) var för att jag längtade så otroligt mycket efter barn. Men min sambo delade inte den längtan med mig. Han var helt enkelt inte redo och ”färdig” med ungdomslivet (vi var 25 respektive 26 då). Att ständigt få frågan när är de dags för er att skaffa barn och inte vilja berätta för alla att man inte delar samma längtan och inte vet hur länge det ska ta för den andre att bli redo är sjukt påfrestande. Jag fick vänta 2 år på min sambo att bli redo. Då har vi varit tillsammans 7,5år nu. Så sånt tar tid ibland. Alla har olika orsaker eller Historier till varför man inte vill få den frågan hela tiden 🙂

    • Ofrivilligt barnlös says:

      Folk som tar illa upp är sällan dom som själva valt att inte skaffa barn.. Du har aldrig hört termen ofrivilligt barnlös? Infertilitet?
      När man kämpar månad efter månad med negativa tester, hopplöshet och förtvivlan som sedan leder till läkarbesök och ivf, å så kommer frågan “är det inte dax snart?” trots att du kämpat i flera år.. När folk uttrycker att barn är meningen med livet och man själv står inför frågan om det ens kommer kunna bli några barn, har inte mitt liv mening då?
      Man ska inte uttrycka sig som du gör om saker man har noll koll på! Att vara tex ofrivilligt barnlös räknas som en av de största livskriser man kan uppleva. Och för dessa människor är frågan “när ska ni skaffa barn” ungefär som att fråga en obotligt sjuk människa när denne ska bli frisk.

      • Emma says:

        Jag förstår att det måste vara fruktansvärt att inte kunna få barn om man vill. Jag menar bara att man inte behöver hysa agg mot en person som bara ställer frågan. Alla ställer inte frågan för att “övertala” om att barn är meningen med livet. Jag har vänner som inte vill ha barn och vi diskuterar ibland våra olika livsstilar, inget mer med det. Jag har också vänner som inte kan eller kämpar med att få barn så jag vet vad det innebär också. Vet DU hur det är att vara döende? En person i livets slutskede skulle nog välja barnlöshet om det fanns att välja på…

    • Tina says:

      Jag tar inte illa upp av frågan sålänge de accepterar svaret. Jag blir irriterad när man svarar nej och att det inte är något man är intresserad av just nu. Men när personen inte accepterar det svaret och nästan tvingar mig till att jag måste tycka om barn och att vilja ha ett och dessutom försöker övertala om att skaffa ett snart – Inte ok. Det är inte schysst.

  • Elin says:

    Lyssna inte så mycket på omvärlden. Gå på det som känns rätt för dig/er! Viktigast är nog att ha en dialog partnern emellan och verkligen ta reda på var man står i frågan. Vad tänker ex Andreas om barn och framtiden? Är han färdig med ”ungdomslivet”? Är du det? Nu säger jag inte att ungdomens dagar är över för att man skaffar barn men de är oundvikligt att man får prioritera om livet när ett barn kommer till. 🙂
    Saker man gjorde förr kanske inte lika enkelt går att göra längre. Det är inte som att lämna bort sin hund till grannen medan man far iväg på ett ärende osv. Men det tror jag du förstår själv! Du verkar vara en smart och klok tjej! Lyssna på ditt hjärta och följ den väg DU vill gå! Finns inget rätt och fel för någon. Jag och sambon väntar första nu efter 7,5 år tillsammans och vi har varit förlovade i 5,5 år. För oss tog det tid att ta oss hit. Men de har varit värt väntan då jag inte kan se mig själv med någon annan än honom. Jag fyllde 28 i oktober. 🙂

  • Linda says:

    Vi fick vår lilla dotter för två månader sen, jag är 25 och min sambo 27. Vi hade varit tillsammans i två år när vi plussade och tajmingen kändes helt rätt. Jag var redo för barn redan efter ett år tillsammans, jag visste att han var den rätta redan då. Han ville kunna resa och vara spontan innan vi tog nästa steg, så vi kompromissade med ett barnfritt år till. När det började bli dags att “försöka” så visste han inte om han var mentalt redo, men då vi har flera vänner med barn så pratade vi mycket om ämnet med dem. Vi fick det gyllene rådet att inte vänta tills vi är redo, för redo blir man aldrig. Vet man att man vill ha barn, och är på en bra plats i livet så är man så redo man kan bli.

    Idag känner vi att de två åren vi hade innan graviditet och barn var otroligt givande för att lära känna varandra på djupet, men vi har nu också insett att livet faktiskt inte förändras så galet mycket. Det kanske sätts på paus i några månader men det är faktiskt inte så läskigt, för just då vill man heller inget annat än att sitta hemma varje kväll med sin gosiga lilla bebis.

    Nu är vår dotter 10 veckor, vi bor i Österrike och väntar på hennes pass, men vi har redan tre resor inbokade till början av nästa år. Precis som vi skulle ha haft om hon inte fanns!

  • Kaka says:

    Jag är 35 och har aldrig velat ha barn, inte min partner heller. Vi är oerhört nöjda med att båda känner likadant, och älskar vårt liv tillsammans. Ingen av oss har spermier så ingen kommer heller råka bli gravid vilket är skönt.

  • barn är ett livsåtagande. alltså, man är förälder från och med att man väljer att fullfölja graviditet + behålla barnet. inget man bestämmer sig för lättvindigt och är definitivt inget beslut man ska låta påverkas av andra runt omkring en.

  • Jossan says:

    Men du behöver ju verkligen inte känna någon stress iaf, du är väl bara 26? Medelåldern i Stockholm för förstföderskor är typ 31-32 och i Sverige 29,5 år. Fortsätt lev livet du lever ett tag till hehe

  • Anni says:

    Vilket samhälle säger att du redan borde ha barn??

  • Sofia says:

    Skaffa inte barn om du inte är redo! Jag o min sambo hade varit typ år tillsammans innan vi bestämde för att det var dags, och som 29 åring fick jag mitt första barn (har nog bara ett än så länge) MEN det är så stor ansvar med barn, man hinner inte alls prioritera sig själv. Och det sliter på förhållandet… åtminstone hos oss! Men o andra sidan är vår dotter det bästa som finns även om det ibland känns tungt o jobbigt… så jag rekommenderar att du ska känna dej redo innan ni tar nästa steg… ☺👍

  • Alice says:

    Jag och min kille har vart tillsammans i lite över tre år. Vi fick vårt första barn för tre veckor sen, en liten flicka. Sjukt stor omställning i livet även om jag ÄLSKAR det! Men som människor säger man ska verkligen känna sig redo!
    Och att du borde skaffa barn för din ålder.. nej!! När du känner dig redo! Jag och min kille är 24.. bor innanför tullarna och när jag gick till barnmorskan och satt i väntrummet kände jag mig såååååå ung. Alla var runt 35…😅 Lycka till i framtiden🙂

  • Niko says:

    Blev tillsammans med min man -04 och då var jag 14 år, han 15. Sedan dess har vi hällt ihop. Nu har vi två barn, två fina döttrar på 4 och 1,5 år. Vi är gifta sedan 2 år tillbaka. Jag älskar honom lika mycket nu som då! Barn är fantastiskt, men också i vissa fall jobbigt. Vårt första barn var ett typiskt “vanligt” barn som man kan förvänta sig att få. Medans lillasyster kom ut med buller och bong. Hon är en hnb, vilket kort kan beskrivas som extra allt. Hela föräldraledigheten spenderades hemma, själv eftersom det inte är någon idé att ta sig någonstans med dessa barn, det går heller inte. Det går inte sätta dem i vagn, i bilstol, lägga dem på golvet. Ingenting. Dessa barn skriker hela tiden, sover minimalt och äter konstant. Det är något som inte uppmärksammas. Alla barn är inte lika.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *